Så här om våren - dikt om en viol fast en bild på vårens första blåsippa
Så här om våren
Jag går på vägen i blåst och sol
och håller i handen en blå viol
Och svarar försåtligt en gök som gol
Och ler åt en mask som krälar
Så här om våren när allting sker
då går man och känner och hör och ser
Och lär sig så småningom mer och mer
Om kärlek, om människosjälar
Med all vår kunskap och all vår list
och all vår stolthet och all vår brist
Så är vi små älskande liv till sist
precis som den här violen
Och längtar och längar dagen lång
att slippa stolthet och trots och tvång
Och saligt slå ut med en enda gång
Mot solen, den enda solen
Anna Greta Wide
