sjukt gammal

• Du har andnöd idag. Berätta något så skriver jag här, så kanske du hittar din andning. 

 

Ja, jag glömde alldeles bort en sak när jag berättade om mina vänner. Det bodde in flicka i grannbyn, hon var fosterbarn där. Hon hette Maj. Hon var säkert 4 år äldre än jag. Hon kom och lekte med mig. Det var hon som hittade på så att jag trodde  att uppe på kullen, om man tittade på andra sidan, inte mot vägen och kyrkan  och byn, utan på andra sidan, så fanns det en helt ny värld med massor av små människor, som körde små hästar. Ett helt liv med små människor som levde sitt liv. Jag trodde på henne. Hon var så snäll. Sen skickades hon iväg. Men under många år från att jag var riktigt liten kom hon och lekte och tog hand om mig. De var inte snälla mot henne. Men hon var snäll mot mig. 

 

Jag kan se de där världen framför mig, på andra sida kullen. När jag kom upp en gång senare och tittade över toppen och det inte fanns något minns jag någon slags besvikelse, att där fanns bara skog. 

 

Så är det med illusioner... 

 

• Fantasi funkar. 

 

Ja, men man bygger upp illusioner. 

 

Fosterbarn är ett tema som jag kommer att kunna tänkar kring här snart. Jag har inte berättat om hur jag blev religiös häromdagen, heller. Jag har mycket kvar att berätta. 

 

• Ok! Hur känns andningen nu?