sjukt gammal

• Ok...

 

Vad säger du? Du ger bara ljud ifrån dig. Frågar du mig någonting? 

 

• Ja, Jag frågar dig: hur det var när du tog över gården. 

 

Jasså, du vill att jag berättar det. Du vet det ju redan, men vi kan skriva om det här. Men jag tänkte först säga att jag har hållit koll på Blåmearan idag. Det verkar som den ena är där längre stunder och att den andre flyger mer fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Men det är svårt att säga vad som händer därinne. 

 

När din syster var här så gick hon ut och pratade i telefon där ute under holken. Då kom de ut och tittade på henne så hon gick därifrån. 

 

Sen funderar jag lite grann på att jag inte tyckte jag tog riktigt avsked av duvorna, måsarna och kråkorna. Jag sade inte adjö riktigt. De vet nog inte att jag har åkt hem. Jag tänker på dem lite grann. 

 

Min bror gjorde av med alla pengarna. Han slösade och till slut hade han inte råd att ha kvar gården. Han fick två gårdar av vår far. Jag fick en tomt att bygga hus på så småningom och det gjorde jag - vi byggde stugan. Mot slutet av 80-talet började min bror diskutera att din syster skulle ta över gården. De möttes och han drack wiskey och de pratade. Till slut frågade han mig om jag ville ta över. Och jag sa, ja. Alla runt mig sa att jag var inte klok, det kan du inte göra. Men jag och min bror åkte till banken och den skrevs över på mig, och jag fick ett lån på en miljon som jag köpte den för och jag skulle  betala honom en slags livränta per månad också. Så jag betalade för gården så, och sen tog jag min egen pension och förde över på honom tills han hade fått hela summan. Lånet låg kvar. Jag hade väldigt hög ränta, 12 % på den tiden. Så jag betalde hela min lön och allt, tills jag träffade på en annan bankman som hjälpte mig och ändrade räntan. Så var det när jag övetog gården.

 

Sen låade jag ut gården till Liljegren. Han skötte den, sådde och skördade. Sen köpte jag mina djur. Jag körde till Skurup till ett ställe och hämtade upp ett antal får. Åsenfår. Bland annat en stor bagge och två tackor, en liten bagge och ett par ankor, som jag körde hem. Jag hade en liten lastbil med flak. Jag körde själv. Så körde jag upp dem och släppte dem på "trekanten". Jag hade ett litet hus där som jag köpt, jag hade köpt flear sådana lekstugor. När jag släppte baggarna, ankorna och tackorna stack den lille baggen och sprang på vägen tills jag fick in honom. Det var svårt. 

 

• Hur kändes det då när du hade hämtat dem? 

 

Roligt. Jag tyckte det var jätteroligt. Jag var glad. Någon hjälpte mig att ta hand om fåren. Sen åkte jag till Island och tittade på hästar. Och så kom jag hem utan hästar. Sen blev det att jag bestämde mig först för två stycken, det var Sara och Vakka. Sen bestämde jag mig för Mosa och Sina. De kom med flyg. Och de rymde och hade sig i början. Jag fick hämta dem så de sprang hem. Men det lugnade sig. De var dräktiga när de kom så det blev fyra föl. Sara fick Brunn. Vakka fick Frosti. Det visade sig att Frosti inte hade den godkända hingsten till far som de hade sagt. 

 

• Hur fick du reda på det? 

 

Det märktes när han skulle ridas upp och hans DNA testades.

 

De fick fler föl så till slut var det 34 stycken. Fårflocken utvecklades till att bli 130 stycken. Sen berättar vi inte mer. 

 

• Hur känns det att ha pratat om dem? 

 

Det gick bra! 

 

• Det är roliga minnen också, ju. 

 

Ja...När de rymde alla fyra och stod utanför fönstert och stod och tittade in på mig. Då gick jag ut och sen gick vi in. En gång halkade jag och bröt armen mitt i allt.