En lång resa genom skånsk välfärd

  • Vi skrev tre inlägg igår. Finns det något kvar att skriva om? 
Ja, det gör det. Jag skulle vilja återkalla hur det var när vi bestämde oss för hemtjänst. När var det? 
 
  • Det var i februari 2022. 
 
Så jag har haft hemtjänst i tre år nu. Och då hade jag två gånger om dagen? 
 
  • Nja, du hade två gånger i veckan. 
 
Ja, men två gånger per dag, de dagarna. 
 
  • Var det så? Ja, så var det nog! 
 
Ja, de kom på morgonen för att sätta på stödstrumpor och så, och sen på eftermiddagen för att ta av dem. Hur länge varade det? 
 
  • Tills du bröt foten. Du halkade på natten och blev liggande; bröt foten på två ställen. Nokturi, kallas det visst, när man får gå upp på toaletten på natten. Och du hann inte utan det rann längst benet och du halkade... 
 
Och när var det? 
 
  • Det var i september 2022. Jag var i Australien och jobbade. Jag minns att jag pratade med dig när du kom hem från akuten mitt i natten och att det var dag hos mig. Jag tackade för en gång skull tidsskillnaden. Jag var på en fin marknad minns jag - jag ska lägga in ett foto som jag tog när jag pratade med dig.  Vad är det du tänker om det? 
 
Nej, det vet jag inte. Sen låg jag i fem veckor efter frakturen? 
 
  • Nja, du låg i 10 dagar med blodförtunannde injektioner som det tog tid att få till att ge dig. Jag minns jag ringde och de sa att det fattades en signatur - jag fick säga att det är livsavgörande att du får blodförtunnande när du är sängliggande hela dygnet, och en signatur inte skulle få sätta ditt liv på spel. Då löste de det. 
  • Från Australien reste jag till Kapstaden där jag jobbade det året och nästa, och jag minns att jag gick upp för en brant på universitetets campus för att komma i tid till en föreläsningssal, medan jag också pratade med samordnaren om att du måste få hjälp att komma upp ur sängen med någon personal som du kände dig trygg med. Du var rädd för att trilla igen. Hon sa att du inte ville. Jag minns att jag fick förklara att om personalen säger att de har ryggskott så litar du inte på att de klarar att ge dig den stabilitet och trygghet som du behövde. Då kan det hända att det framstår som att du inte vill. Men det du valde bort var risken att trilla, inte att komma upp... Sen minns jag att när jag kom hem hade det gått fem veckor sedan du hade duschat. Så när jag hjälpte dig att duscha var det för första gången på så lång tid. 
Men då behöll vi att de kom alla dagar efter det. 
  • Vi ska nämna att frakturen läkte fint och helt och hållet. Du hade kommunal hemtjänt i två år. 
 
Sen hamnade jag på sjukhus i juni 2024. Varför hamnade jag där då? 
 
  • Du fick en stroke.
 
Ja, just det, så var det ju. Så låg jag på korttidsboendet och så engagerade vi det nuvarande hemtjänstföretaget. Sen bröt kampen om movern ut. Den här märkliga konflikten om movern, som gjorde att du och din syster fick vara hos mig för att jag överhuvudtaget skulle kunna komma ut på toaletten. 
 
  • Jag sov hos dig, jag vet inte hur länge det blev, med det var flera veckor, en månad kanske. Det var för att arbetsterapeuten förbjöd de anställda att ta dig mellan sängen och toaletten. Det är tre meter. Hon hade bestämt sig och sa att hon kunde förlora jobbet om de gjorde så. Det löste sig genom att jag kom på att föreslå att hon skulle be om dispens. Sen ringde min syster till MAS, ansvarig sjuksköterska som sa att hon inte kunde bestäma men att hon kunde ge "en dispens" eftersom det inte fanns några egentliga risker med att ta dig de meterna på movern. Vi tog till och med bort alla trösklar med en snickares hjälp för att underlätta. 
Det kvarstod att det måste vara två personal som var där när de gjorde det. Det pågick länge tills personalen själva såg till att de kunde komma ensamma två av gångerna de skulle sköta om mig. Vi har också lärt dem att sätta på mig respiratormasken på kvällarna. Det har varit en mödosam insats. 
 
  • Ja, det har tagit mycket tid och jag och mina syskon har ju varit väldigt aktiva hela tiden. I början kände personalen nog sig kontrollerade av att vi var där så mycket, och det var de ju, på sätt och vis. 
 
Det som händer med detta företaget är att de har en policy att det ska vara få som kommer till de äldre och det är bara 9 eller 10 som kommer, och det är alla anställda. Men det innebär att eftersom de är så få så är de oerhört stressade. De kommer in för att gå härifrån. På olika sätt har jag nu till slut lyckats hitta att få dem att ta det lugnare för att deras stress ger mig allvarlig andnöd. 
 
  • Vi får också berätta om den gången ambulansen kom för att hjälpa dig upp från golvet.
 
Jag gled ner när jag skulle sätta mig i fåtöljen och blev sittande och tillslut var det bara ambulansen som kunde hjälpa mig. De kom och var väldigt snälla och duktiga. Jag kom upp hur lätt som helst. Den snälle mannen som jobbar på hemtjänst stannade och han fixade sen också en sladd som gått sönder. Han är så snäll. 
 
  • Han gör det där lilla extra. Jag var med på telefon och video hela tiden då. 
 
Och så fick jag ont i magen, när var det? 
 
  • Alltså du hade ont i magen till och från förra året.
 
Och sen fick jag ont och jag tappade aptiten helt. Till slut hade jag så ont så vi ringde ambulans. 
 
  • Var det inte så att erfarenheten när vi ringde ambulansen gången innan, var så bra så det kändes tryggt att ringa när du hade ont i magen? 
 
Ja, vi ringde och de kom och hämtade mig, din syster var med. Vi fick sitta på akuten i 16 timmar och sen hamnade jag på en kirurgisk avdelning i 24 timmar innan de skulle göra en skopi för att skrapa rent gallan. Men det visade sig att de opererade och tog ut hela gallan. Och de ställde ut alla mina mediciner. Och de har jag bara delvis fått tillbaka, så jag har forfarande besvär. Jag blev hemskickade ändå. 
 
  • Och det gjorde att du fick åka in akut igen. 
 
Jag begärde att få komma in och blev remitterad till akuten av vårdcentralens läkare. På varje ställe jag var fanns det nya doktorer som hade sina idéer, sjuksköterskor med sina och undersköterskor med sina idéer - det ska vara si och det ska vara så. 
 
 
  • Det som gör det så svårt är när kirurgen gnider händerna nöjd och säger att han är klar, men du är fortfarande omedicinerad och har väldgit lågt blodtryck. "Det är medicinarens område - sånt kan inte jag", säger han. 
 
Sen kom jag till en medicinavdelning från akuten, andra rundan. 
 
  • Det var ju eftersom du hade fått alla möjliga höga värden på hjärtsvikt och kalium och njursvikt och jag vet inte allt. 
 
Den avdelningen gjorde inget förrän sista dagen då det kom en kardiolog som erbjöd mig att få komma regelbundet till en dagmottagning för hjärtsvikt. Så dit ska jag nästa vecka och de ska se till att rätt medicin till slut blir insatt. 
 
  • Och så fick du med dig en förkylning som någon bjöd dig på, på avdelningen. 
 
Så det är här vi är nu. Jag har ingen aptit. Jag har ätit muffins men kan inte äta soppan.