Att flyga till månen och inte komma tillbaka

  • Vad har du på hjärtat just nu? 
 
Har du hört talas om mannen som spolade ner sig i toaletten? Där mötte han bajskorvar, kan du tro. De var gröna och röda och lila och svarta. Till slut mötte han en som var riktigt lång, flera decimeter, och den hade Hitler-kors som ögon. Då blev han rädd, så han drog i snöret och spolades upp igen. Då ropade han hej. 
 
Jag ligger nu på akuten. 
 
Franses Anna hade en järngrind som hon stod vid när åskan slog ner, så hon fastnade med hakan i den. De drog loss henne när åskan släppt och då var hon förstörd i munnen så hon kunde inte prata. Det är illa, sånt. 
 
Man behöver inte spola ner sig i toaltetten. Det kan hända på stora land också. Som när jag för några år sedan skulle gå och kissa och snubblade och bröt benet på flera ställen och blev liggande. 
 
Här har vi nu sedan klockan 7... 
 
  • Nej, ursäkta mig, vi var upp två gånger i natt innan det blev morgon på riktigt. 
 
Båda gångerna hade jag ont rumpan. Ena gången fick du byta på mig i sängen och andra kom jag upp och gick på toaletten. 
 
  • Ja, det var kl 3-3.30 -tiden. 
 
Sen var jag helt avslagen när jag vaknade av att hemtjänsten kom. 
 
  • Jag väckte dig. 
Jag var uppe och dushcade och var precis färdig när färdtjänsten kom, egentligen. Sen var det ett oändligt pläderande bland annat av en ogin allmänläkare som inte var på humör men ändå skrev  remiss till akuten. Och sen var det ett väldigt giddrade att få sjukresa som äntligen kom efter att vi väntat i solen, i kall blåst. 
 
Sen har vi varit här på akuten. Vi har bytt på mig två gånger för jag har så ont i såren. Det tycks inte tro på mig att jag har något. De frågar och frågar. Erik heter de. Allihop heter Erik, på något sätt. Jag tror egentligen de skulle pröva det som sagts vid något tillfälle att jag skulle få sockerlösning. 
 
  • Sätta ett dropp för att få ner kaliumvärdena, var det han sa. 
 
Sen vet de inte vad de ska göra med medicinerna. Blodtrycket hoppar hit och dit. På morgonen var det 162 och sen var det 130 och nu har det varit 106, 110. Pulsen är bra. Satureringen är inte så nöjd med sig själv. Du säger att jag inte får verka för friskt. Men sen säger du att jag inte får verka för sjuk heller. 
 
  • Jag kan förklara. Jag menar att du kanske  inte ska säga att det inte är något fel på dig och att allt är mycket bättre och att du egentligen inte har alla de där diagnoserna. Och om du säger att du inte vågar vara ensam kan de bara säga att då kan du inte bo ensam. Jag menar att vi måste hjälpa dem att fokusera på det medicinska och att du ska få den behandling som en specialist bedömer att du behöver för att ha det bättre i din vardag. Andningen... orken... 
 
Det handlar om att få ordning på värdena och medicinerna. 
 
  • Ja, annars kan de tänka att det bara handlar om din ålder och den kan de inte behandla. 
 
De kan inte skylla på det. 
 
  • Det är det jag menar att vi måste hjälpa dem att inte göra.