Ynklig och "det lilla extra steget"
- Du låter piggare.
Tycker du det? Konstigt nog. Det kan bero på något alldeles bestämt. Jag drog av manicken efter 2 timmar, somnade och vaknade och hade SÅNA ruvelser för att jag gjorde det. Sen låg jag vaken och kände mig olydig och kände efter om det gjorde ont. Det gjorde det inte. Ingenting gjorde ont.
- Magen gjorde inte ont?
Nej, och jag tog ingen Alvedon. Jag lät bli det. Jag tvekar alltid kring att ta det. Men jag kände att jag hade en mage, kan man säga. Jag kände att den fanns där. Det var därför jag tog bort apparaten. För det är nånting med apparaten och magen - det är nånting där. Sen prövade jag värdena på morgonen. Jag hade ett vansinnigt värde först på 34 och puls150, MEN sen hade jag 90 i saturation på en annan tumme, och med normal puls. Så utan att jag ligger med apparaturen kan jag få bra värden.
Det var väl bra gjort?
- Ja, det var bra. Hur känns det nu då?
Ja, som jag visar i bilden (skissen nedan) så egentligen känner jag mig ynklig - det blev felstavat, yngklig - men det gör jag inte. (Skrattar). Jag känner mig rätt bra.
- Vad är det där "egentligen"?
Det kan jag inte förklara - det får du fråga någon psykolog. Jag tror att det handlar om att jag blev så väl omskött av den ena kvinnan imorse. Hon kom tidigt och sa att hon gjrode det för att hon vet att den andra inte vill sköta om mig ensam, och hon tycker det är fel att jag ska behöva ligga och vänta och behöva gå på toaletten. Vi pratade om det med förståelse. Egentligen så förstod hon inte sin kollega men jag förstår hennes kollega. Så hon gjorde det för min skull och det gjorde mig glad.
Sen, som de sköter om mig, pratar med mig, flyttar på stolen så jag inte ska sitta i värmen... Omtänksamma. Men jag har lite ont i huvudet. Det är inte särskilt bra med mig. Jag har klåda på halsen, utslag som jag haft innan. Usch, jag vill inte gnälla. Så nu gör vi inte det.
Det är hemskt som de sa på nyheterna om barn som straffas eller sitter häktade. Det är någon myndighet som gjort en undersökning om hur 500 barn som i sitter i straff eller häkte har det. Barnen säger att de blir behandlade som djur.
Nu sitter lilla fågeln här ute nära nya holken. Det är mamman. Hon får inte hålla på med mina rosor. Nu sitter hon på holken och nu kommer också han.
När du jobbade inom vården, nog gick du utöver dina åtagande och hjälpte människorna som de behöver?
- Vi hade ett uttryck, jag och min närmsta chef när hon såg och jag berättade hur jag jobbade. Hon kallade det, och brukade visa med fötterna, att "gå det lilla extra steget", som betyder mycket mer än det verkar för personens självkänsla...välmående.
Det är ju precis som de här två kvinnorna gör för mig, de tar de små extra stegen. Så har jag alltid jobbat också. Man gör jobbet men är inte fastklistrad av det - man kan komma loss. Så tänker jag på de här barnen som är så olyckliga och känner att det blir behandlade som djur. Vad är det för människor som jobbar med dem? Är det bara pengarna som styr, är det bara vinsten?
Nog är det så att allt har blivit marknadsfört. Det är förfärligt. Sen är det hela den här företeelsen att man ska straffa, och staffa barn i sig. Det kan inte vara så. Det krävs en helt ny inställning kring vad man ska göra med barn som begått brott, lurats in i det.
Jag tror jag ska fortsätta att vara yngklig och glad samtidigt.
- Det är bra, kör på!
