sjukt gammal

 

Då säger jag så här att...I flera veckor, jag tror till och med månader, har jag legat med hemrespiratorn i 13 timmar och haft glada gubbar varje gång. Det har helt gått åt skogen nu. Under tre kvällar har jag dragit ur respiratorn efter bara några timmar. Jag får panik när jag ligger med den. Jag får klåda i hela kroppen och ont i magen. Jag förstår det inte. I går kväll tog jag av den efter 4 timmar och 45 minuter. Jag hade haft 6 händelser på den tiden. Jag får ont inne i munnen och segt slem. Sen kunde jag inte sova. Jag har panik när jag ligger där och kroppen kan inte ligga stilla, jag sparkar, har klåda som jag river. 

 

Idag på Gudstjänsten hade man i radion någon form av musikgudstjänst och man sjöng Uni Svenningssons stycke "Under ytan". I det sammanhanget när jag letade efter Svenningssons visa efter det, så hittaade jag Lasse Norman och Miss Li som sjunger "Om du lämnar mig nu". Jag lyssnade på den och sen bröt jag ihop. Jag lyssnade också på "Just idag är jag stark", av Kenta. Och så återvänder jag till nattens vakenhet och tänker på att jag i nattens vakenhet dök ner under ytan och i mitt känsliga tillstånd upplevde jag en massa... oförrätter och tråkigheter som jag varit med om. Det gjorde så ont. 

 

Först gjorde jag något skojigt. Jag tänkte mig att jag låg och sov på olika platser eller i varje fall låg, eftersom jag inte kunde sova, på olika platser som jag vistats på i livet. Jag var på gården, och hästarna vandrade utanför. Jag var i mitt hus här på övervåningen där jag brukade lyssna på klassisk musik. Och jag var också i barndomens kalla hus med brasa, med min lillebror. Att ligga så där på olika platser är ju inte svårt men sen kom det till mig igen sådant som har varit svårt, till exempel när jag har blivit lämnad. Det kommer så svårt under ytan. Jag tänkte liva upp mig med Peps Perssons "Oboy" på YouTube, men se det hjälpte inte. Jag kände mig så förtvivlat ledsen över händelser som har inneburit att jag blivit lämnad. 

 

Morgonen kom och jag hade sovit. Jag tog en Alvedon och det hjälpte konstigt nog. Jag sov i sommartiden ända tills hemtjänsten kom till mig. Två män också idag. Snälla män, men väldigt osäkra på vad de ska göra med mig, eftersom de inte har gjort det förrut. Jag fick berätta allt. Jag fick ett väldigt vackert medlidande över min nerkissade blöta blöja och min säng, när den ene sa att det måste vara svårt att hamna i en sådan situation. Det är faktiskt ingen anna som har sagt. Alla blir bara som berusade av bajset. Sen var grabbarna riktigt roliga för den ene lite äldre mannen hamnade med skrevet mot min Mover och sa: "nu har jag hängt kulorna hos dig". Den unge mannen replikerar och säger: "ja, det ska man ju göra då och då". Sen hade de och jag också kul åt kulor ett tag. Jag vet inte vad som sas men det var många kulor som hamnade på tungan. 

 

Under ytan och om du lämnar mig nu, har suttit kvar i mina tankar hela dagen. Jag tänker på hur pass påverkad man är av saker som man har under ytan. För att pröva det hela, dök jag under ytan i en klantig skiss, och då hittade jag mycket skit och bråte. 

 

Men jag har inte sagt något om regnbågen. Igår hörde jag Dagens Dikt på radio. Det var en dikt av Lennart Sjögren. Den handlar om hästar som omväxling till kor, och den handlar om regnbådgen. Dit kan man ju också fara. Men det är allvarligare än så. Han talar om döden, döden. Så pass. 

 

 

 

Lennart Sjögren