Torpardöttrar och kravlöshet

  • Ok, vi sitter i samma rum, hemma hos dig i det som när jag var liten var vardagsrummet, och som idag är ditt vistelserum där du har tillgång till allt du behöver i din vardag dygnet runt. Jag har tänkt lite på gårdagens roliga äventyr då vi var och fikade på stan. Men sen har jag också erinrat mig de inspelingar vi gjort då du berättar om platsen du växte upp på och lite av ditt liv som lett dig hit där du är idag. Faktum är att jag kom och tänka på Kleistra Stina som du har berättat om - jag vet inte riktigt varför hon kom upp nu men jag tycker hon skulle skulle kunna figurera här i bloggen. Vad tycker du? 
 
Ja, jag har ingenting emot att tala om Kleistra Stina. Det finns en berättelse om henne som är väldigt rolig. Hon sägs ha sagt att när hon skulle begravas så ville hon att det skulle serveras "ekonnakött" och det betyder kaninkött. Men när hon hade sagt det, ska hon ha sagt: "men halleda, vem vet vem som lever då". 
 
Kleistra Stina var torpardotter till Kleister som var knekt på ett torp som ligger på min mark på gården i Småland. Kleister var mest känd för att han sålde snus till gubbarna i trakten. Och vägen till hans lilla torp genom skogen kom att kallas Snusvägen. 
 
  • Torpgrunden finns kvar. 
 
Ja, torpgrunden finns kvar och också resten av ett får-hus som fanns vid torpet. Detta var i början på 1900-talet, men jag minns torpgrunden, och fårhuset var kvar när jag var ung. Jag var med när man rev ner det och när min far sanerade marken och rättade till. Det går att se resterna fortfarande. 
 
Varför ville du att vi skulle prata om detta nu på morgonen? 
 
  • Jag tror att det har att göra med gårdagens möte på fiket, men mannen som var intressant och intresserad av dina alster under ditt yrkesliv och jag tänkte på den långa väg du har gått som då innefattar en speciell resa från en karg bondmiljö på landet till en akademisk värld som inte heller den har varit särskilt enkel. 
 
Säger du det. Om jag ser tillbaka så ser jag inte några större problem. Jag har lärt mig väldigt mycket. Minns du att vi talade om att jag inte gillar starka känslor? 
 
  • Du sa det, ja. 
 
Jag har lärt mig att försöka undvika sådant. 
 
  • Varför? 
 
Jag tror att man bäst löser problem, konflikter om man förhåller sig rätt cool i sammanhang där det finns konflikter. Att man inte jagar upp sig. Nu kan vi bli väldigt konkreta igen. Jag har löst morgonen omvårdnad genom att vara smidig, och listig, skulle jag nog säga, och försiktig. 
 
  • Berätta! 
 
Jag hade nu på morgonen besök av den hemtjänst-kvinna som har varit auktoritär mot mig, uppfostrande och hotat mig att gå om jag inte sköter mig och att anmäla mig. Jag har varit rädd för henne och är det fortfarande rädd. Men idag hade vi en lyckad samvaro där hon hjälpte mig att duscha. Jag var uttryckte tacksamhet och var berömande i många omgångar av duschandet, genom att säga "vad bra du gör", "tack så mycket". När hon gick sa jag att de fick 5 guldstjärnor. Känner jag mig förljugen? Nja...Men jag känner mig lite listig. 
 
  • Vad är det du gör i denna situation, genom att beröma henne? 
 
Jag överdriver med beröm för att hon ska vara snäll mot dig. Och det blir hon också. Detta har jag lärt mig genom årens lopp. 
 
  • Du säger att du är fortfarande rädd för henne? 
 
Jag kommer att vara försiktig i varje kontakt jag har med henne. Jag kommer kanske inte att fortsätta att vara rädd för jag känner att jag har ett bättre övertag genom att neutralisera situationen och genom att ta bort de starka känslor. 
 
  • Är det starka känslor? 
 
Ja, det är det, när hon skriker på mig. Det jag gör är att ta bort känslorna från relationen. 
 
Jag vill också berätta om min natt. Jag lyckades dricka kaffe igår utan att det tog bort din sömn på natten. Däremot så gav masken mig en käftsmäll mitt i natten, då den for runt över ansiktet och vrålade, skrek och pös. Jag upptäckte efter att ha fingrat runt att en rem hade lossnat och stack upp som ett horn mitt på huvudet. Jag blev riktigt rädd, jag tänkte att jag skulle tappa masken. Men jag lyckade hitta så jag kunde trycka fast den och sen låg jag fastskruvad ända till morgonen. 
 
  • Var det då du ringde du mig (utan att jag hörde det för jag sov)? 
 
Jag ringde inte dig. Det var telefonen som ringde dig tre gånger men jag menade inte att göra det. 
 
  • Aha, ok. 
 
Jag ägnade mig åt att försöka komma ihåg vad den barnflicka som vi hade när du var liten, vad hon hette och också vad hennes dotter hette. Jag kom på vad både hon och dottern hette genom att bestämma mig för att jag skiter i vad de heter. Så tänkte jag en lång stund på hur vår tax var vädligt duktig på att passa lilla flickan och vakta på henne då hon närmade sig trappan eller kröp mot den öppna trädgårdsdörren. Sen tänkte jag mycket, och med sorg i hjärtat, på dessa två kvinnors öden och vad de tvingades vara med om. Barnflickan var älskarinna åt mannen i en familj hon jobbade hos som barnflicka och han var dotterns pappa. 
 
  • Det här med att du höll kontakten med människor och gav ditt stöd på olika sätt är något som jag minns från min barndom. Jag minns personer som ringde på kvällarna för att prata med dig och hörde dig alltid som lyssnande och bekräftande. Vad vad det som motiverade dig där?
 
Det är en bra fråga. Jag vet inte. Jag har alltid varit lyssnade och hjälpande. Jag tror det kan komma från min barndomsfamilj där både min far och mor var vänskapliga, stödjande. Det kom massor av människor till dem med sina besvär. Till far med ekonomiska frågor och till mor med relationsproblem och ensamhet. 
 
  • Var hemmet öppet? 
 
Ja, det var ett väldigt öppet hem. Om man klev in i det så blev man genast en vän. 
 
För min del tror jag det var så att jag tyckte om att stödja, och jag ställer inte krav. 
 
  • Det vet inte om jag håller med om. Vad menar du med krav? 
 
Jag menar säger inte "gör så" eller "gör så" utan jag säger "vad bra du tänker" när jag tycker att de gör det. Men det är inte saker och ting som man kan säga i få ord. Jag tycker att männiksor ger så mycket råd och riktlinjer så jag tycker att när jag har med människor att göra som behöver hjälp, försöker jag leta upp de initiativ som de själva har. Och försöker hjälpa personerna att finna sina egna lösningar istället för att tvinga på dem sånt som andra tänker. Sedan försöker jag nog ...man brukar skoja om att glaset halvtomt eller halvfullt, och jag ser det som halvfullt alltid. 
 
  • Hos andra? Men även dig själv? 
 
Ja. Fast nu är det halvtomt för jag är trött (skratt).