Tomma blickar och långa rumpor

  • Vad ska det handla om nu tycker du, mamma? 
 
Om alla tomma blickar. Vi har varit på lungmottagningen på lassarettet på uppföljning. Det var massor med människor överallt i centralhallen, både när vi kom dit och när vi gick därifrån. Jag tyckte att människorna såg ut som Zombies med tomma blickar och trötta ansikten. Inåtvända. Det var först när vi gick därifrån och väntade vid utgången som en man reagerade och började prata med oss. Han sa sitt namn i ett leende vackert ansikte och vi presenterades oss också, och sa att det var roligt att träffa en människa som ser levande ut. Han höll med. Vi har både glömt hans namn men jag gissade att det var ett ungerskt namn.
 
Besöket på lungkliniken var lyckat. Jag hade förbättrade värden och nu tänker jag i forsättningen känna mig frisk och inte fixera mig vid dåliga provresultat. Kvinnorna som tog emot mig var lika rara som vanligt och de mödosamma och smärtsamma provtagningarna i mina artärer, klarade vi av med humor och tålamod. Det är en glädje att ha med dessa snälla kvinnor att göra och jag är tacksam att jag får en sådan behandling. 
 
En lång, bra dag. 
 
  • Jag kan fylla i hur komiskt det var när två fysioterapeuter som var hos dig i morse, visade särskild uppskattning för uttrycket "lång rumpa" som jag använde för att du ska sätta dig bra i rullstolen.
 
Man kan få beröm för mycket här i världen. Som sjukt gammal kvinna känner jag verkligen uppskattning när någon talar positivt om min rumpa. Snart ska den långa rumpan och jag gå till sängs och njuta av 13 timmar tillsammans med respiratorn och Dunderklumpen (syreapparaten).
 
Vid ett senare tillfälle ska jag fördjupa mig i en stor fråga, en samhällsfråga. Jag ska tala om straff och straffets betydelse. Straff är betydligt överreklamerat. 
 
Jag kommer att somna gott med en French Hot Dog, Coca Cola, glass och en croissant i magen.