När katten är borta...
Jo, när jag ritade skissen så kom jag till insikt. Jag orkar inte mer än mitt lilla liv, egentligen. Nu är ju hemligheten den att jag kan inte sitta som en katt, men jag kan kura ihop mig så gott det går. Jag orkar inte med att se TV program. Jag orkar inte med Netflix och sånt. Jag orkar inte med människors öden, på något sätt. Då är det allra bäst att sjunka ner i en liten hög och bara blunda. Då kom jag på att jag nog ska göra som mina föräldrar alltid har gjort: de sov middag. Och det har jag gjort idag. Det var väldigt skönt.
Den enda TV grej som jag orkat med senaste tiden har varit "Svenska hjärtan" som har gått igen. Vi är liksom ...jag passar ihop med sådana händelser som händer där. Jag passar inte ihop med andra händelser som händer nu för tiden. Jag är sjukt gammal helt enkelt.
Jag tänker så mycket tillbaka i tiden och känner glädje i att tänka på händelser som har varit förr. Jag nämnde för dig att jag talade Chile med mannen som är därifrån. Så underbar var den resan jag gjorde till Chile på 90-talet och så fint jag minns den. Till exempel. Eller, som jag kan njuta av att tänka tillbaka på min resa till Indien. Det var en av de resor som jag mest har glatt mig åt. Eller till New York. Jag var där flera gånger på 70-talet. På 80-talet var jag i Ukraina och Sovjet.
- Att tänka på dina resor, gör det då din tillgång till världen hanterbar?
Ja, det kan man säga.
- Hur känns det i magen nu?
Jag har lite ont. Jag funderade ett slag i natt på att det kunde vara kräksjukan....Vi får se hur det blir i natt.
- Kan du inte hoppa över apparaten i natt? Det gör inget för din helhelt att hoppa över den för att se hur det påverkar din mage.
Ja, så gör jag. Och så kryper jag ihop som en katt.
- Då kan vi prata lättare och lite senare än annars.
Ja, det blir bra. Det känns som ett stort beslut.