sjukt gammal

Skulle vi prata nu då? 

 

• Ja, om du känner för det? 

 

Ja, jag tycker det är synd att inte...Jag har funderat på lite saker och ting. Jag har funderat på att igår morse så talade jag om att jag hade haft ont i magen och sovit dåligt för personalen. Då utbrast de personer som var hos mig långa haranger om hur dåligt DE hade sovit (skrattar). Det var inte ett ljud mer om min nattsömn inte. Idag när jag sa att jag hade ont imagen så konstaterade den ena meddesamma att det var kräksjuka och att hennes son hade det och flera i personalen. Sen blev det en lång diskussion omkring vad de hade haft ont och vilka magar de hade behövs göra något åt. Sen skötte de mig väl och omtänksamt. Jag vet inte...jag hade inte gjort så. Jag hade lagt fokus på människan jag vårdar. 

 

Sedan har jag suttit här och tänkt när jag haft ont i magen. På din inrådan tog jag en Alvedon och det dämpade. Men jag är lite orolig för vad det kan vara. Min andra dotter frågade mig om jag tyckte jag skulle åka till akuten. Men hon och jag har dåliga erfarneheter av akuten då vi satt 17 timmar där när jag hade skadat min fot. Det var då jag ordnade en sånggrupp i väntrummet och blev väldigt populär. Jag sa, nu tycker jag att vi alla ska förena oss i "we shall overcome". Det gjorde vi, flera stycken och berättade sen vitsar för varandra. Resten av väntrummet som bestod av väldigt många människor  hade roligt. Jag passade också på att sälja biljetter. Eftersom vi satt där och väntade och väntade och ingenting hände så samlade jag ihop tid som jag sedan sålde till andra så att de skulle slippa sitta där så länge. 

 

Som sagt, visst kan vi åka till akuten men jag tror inte vi gör det. Vi får se hur det blir framemot natten. Jag är orolig att jag har något allvarligt, en brusten blindtarm, eller tarmvred, men eftersom det har lättat lite så kanske det inte är så mycket. 

 

Sen kan jag berätta att jag har suttit i dörren mot trädgården. Min promenad blev att sitta där, så flickan som kom föreslog detta och jag satt och tittade ut på våra fågelholkar. Min vanliga talgoxe var och skuttade in i den nya röda holken idag. De kanske väljer den istället för den med kamera. Idag har det varit dystert väder men igår var duvan här och häckade och många andra fåglar också. Jag såg inte några av mina maskrosor som jag är så rädd om. Jag berättade för flicka om mina maskroser. Hon sa att man kan göra mycket av maskrosor. Ja, det kan man. Jag gjorde världens starkaste maskrosvin. en gång i tiden men framför allt är maskroser så vackra. Minns du fälten uppe på gården, ner mot vägen som är alddelse fulla av maskroser? Det är så fint! 

 

Och så njuter de, gubbarna. Nu ska de låna pengar och stärka försvaret, ojojoj. Man ser hur de krafsar sig i röven och tar sig i ballarna av lycka. Ingen talar om fred. Ingen talar om fred. Inte nog med det, vi ska spara konserver och krisbereda oss på alla sätt. Och så hör man förfärliga berättelser om hur Nordkorea lånat sina soldater till fronten i Ukraina där de var okunniga om hur de skulle förhålla sig till drönare, så väldigt många dog. Sen har de tränat upp dem ochs skickat tillbaka dem. Två soldater från nordkorea hade blivit tillfångatagna. De hade pratat med dem om vad de visste, och de visste ingenting. En av soldaterna hade sagt att han ville åka till Sydkorea. Den andra sa att han ville tänka sig för. Vilken värld att leva i Nordkorea. Det är förfärligt. 

 

Är det något du tänker på? 

 

• Nja, min hjärna går på högvarv för att jag håller på att avsluta mitt projekt. 

 

Jag längtar efter att du kommer. Livet blir mycket bättre då för mig. 

 

• Ja, det ska bli skönt att vara där lite snart igen. 

 

Vad tycker du, ska jag ta på mig respiratormasken ikväll. 

 

• Jag tycker att du ska tänka att du inte måste och göra det om det känns rätt. Och ta av den om det känns att det behövs. 

 

Nu börjar det ila lite i magen. Jag ska försöka äta lite gröt. Jag tar två Alvedon sen i eftermiddag. Idag hade jag en pärs när jag tappade mina melatonin. Då gjorde jag en halsbrytnade grej och lade mig bakåt och sträckte mig så att jag lådde väskan där jag hade en annan liten burk att ta av. Den här lilla världen är halsbrytande egentligen.   

 

Jag har sett sista delen av Svenska Hjärtan. Det är nog femte gången jag ser den. Jag blir så rörd av den. Den är så sann om människor. Det är min värld förr. Jag kan tänka mig att de som lever nu, så att säga, kanske inte kan relatera så, men det är min värld förr...