sjukt gammal

• Nu ska vi se...Var är vi i dagen? 

 

Vi är en bit in på dagen. Jag har haft en förfärlig natt. Jag är fortfarande tagen av den. Jag hade så stark magvärk i tre omgångar och kräktes till slut. Till slut tog jag av mig manicken och stängde av apparaterna. När jag var utan den så falnade magvärken bort och illamåendet också. Jag somnade. Klockan var ungefär ett. Jag låg nog ändå 8 timmar och 20 minuter med respiratorn. Så jag låg med den länge ändå. Med det var förfärligt. Jag trodde jag skulle dö. Jag tänkte ringa till dig. Och jag tänkte ringa 112. Men sen när jag tog av masken så lugnade det sig och jag somnade. 

 

Jag har haft det förut. Jag hade det natten innan, men då var det bara en gång, fast det var också en smärtsam halvtimma som det varade. Manicken sattes på av en av de snälla männen men han är väldigt ovan och det tog lång tid. På något sätt satt inte apparaten bra heller, utan jag fick mycket saliv i munnen som jag svalde och ibland tror jag mig märka att det är sådana här saliv-sväljningar som ger mig ont i magen. 

 

• På lungkliniken har de ju pratat om att det kan bildas luft i magen pga apparaten. Och det tror jag att du har haft innan. Tror du att det kan ha varit det i natt också? 

 

Ja...det känns som något samband. Tänk vad jag måste tänka på en massa saker. Jag blev så trött igår kväll när det tog sån tid att sätta på den. Den andre mannen som skulle komma, kom inte alls, utan bara sen 19:30 för att heja på mig. Och då hade jag inte märkt något illamående. 

 

Sen fick jag väldigt fin omvårdnade på morgonen, och även en exceptionellt god lunchvård. Den flickan som kom, erbjöd sig själv att komma och det var jag tacksam för, för hon bytte med den flickan som tappade mig. Jag är så glad för det förtroeliga sättet att vara med några av dem som jobbar i hemtjänsten. De har också humor, de som det går bra med. Jag skojade med mannen som också kom på morgonen: han skulle bara fråga mig om jag har sovit gott! 

 

Och så talade vi om Chiles berg Anderna, där han nyss har varit. Jag brukar berätta för honom hur rörd jag var en gång i tiden, jag tror det var 1992, när jag landade på flygplatsen i Santiago. Chile var då ett land som många med mig i Sverige hade tänkt mycket på i solidaritet för människorna som utsattes för Pinochet. Inte minst för Victor Jaras öde. 

 

• Vad säger mannen då? 

 

Vi njuter tillsammans. Dessutom luktar han väldigt gott av något rakvatten. Han har ett vackert hår. Det är lustigt för flera av dem har vädligt goda parfymer. Vi pratade om häromdagen, vad det är, och de sa något, men jag minns inte vad. En lätt, ljuvlig doft är skönt. De måste väl ha nytta av det i allt bajs de måste lukta på. 

 

• Jag har också reagerat postivt på det, men nu tänker jag om det ka ha något samband med din migrän och illamående? 

 

• Jag vet inte, det är en bra fråga. Jag får tänka på samband. 

 

Och så välter det över mig alla sk nyheter från stora världen. Just nu ojar man sig över den läcka som uppstod i Vita Huset, av något slag. Roligt är att Putin tydligen irriterar Trump lite, så att Trump säger att Putin är besvärlig, med det klarar de nog, som gubbar gör. Jag har inte orkat läsa något, inte orkat rita något. Men jag har en liten skiss som kommer vad det lider. Du kan få vara lite nyfiken på den. 

 

Lycka till med eftermiddagen, älskling. Jag ska se om jag kan kurera mig. Jag hoppas att natten blir lugn.