sjukt gammal

• Var är vi i dagen idag? 

 

Jag kan säga som så att jag kan säga som Astrid Lindgren gjorde: "döden, döden". Eller jag säger kanske hellre: tiden, tiden. 

 

Och då hamnar vi på gåreftermiddagen. Jag var livrädd hela eftermiddagen för vad som skulle hända och vem som skulle komma och sätta på mig makedonien  (respiratormasken). Inom parentes, vill säga att min stroke fortfarane har konsekvenser för mig. När jag vill prata, skriva eller läsa så får jag inte ihop det. Jag måste tänka i detaljer på ord, hur de stavas till exempel och hur de uttalas.

 

• Det kommer inte automatiskt, menar du?

 

Nej. Det tycks vara svårt att få bort fast det är mer än ett halvår sedan jag fick stroken. 

 

Men tillbaka till gårdagen när jag med ont i magen väntade i flera timmar. Så kommer personalen och du, dotter, frågar flickan på telefon, om det är hon som ska sätta på mig makaronen (sic!) och det är det. Och sen är det över och allt går så lätt och hon gör det så fint. Jag tror jag smickrade henne på rätt sätt för plötsligt var vi goda vänner - det har varit lite tjall mellan oss ett tag. 

 

Det intressanta är att jag sov över att hon kom och tittade till mig sen kl 19:30. Jag minns inte det så jag måste ha sovit. Men sen fick jag världens mardröm mitt i natten där jag inte kunde andas och masken for som en djävul över ditt ansikte och jag kände att den kvävde mig. Men jag tror inte det hände, jag tror det var i drömmen. Sen plötsligt sov jag igen och vaknade kvart i sex och genomförde mina ritualer. Jag låg och väntade till 07:20 då den snälla, rara personalkvinnan kom. Tiden är hela tiden närvarande, väntande och störande och förväntande och bekräftande. De tog 20 minuter på sig sammanlagt att duscha och sköta om mig. De lämnade mig 07:40. 

 

• Kan du inte säga något mer om tid? 

 

Ända sedan jag började med hemtjänst har klockslag blivit betydelsefulla. Det kan bero på att man sätter in besöken i minutscheman så att man till exempel säger att de ska komma till mig 07.22 eller 07:24. De tror på det också. Jag minns att en manlig personal kom till mig för någon tid sedan, överlycklig för han hade stegat in just 12.24 eller något sånt. 

 

• Det låter busstidtabell. 

 

Ja, med mycket skärrade och stressade busschaufförer. För både i gårkväll, på morgonen och nu på lunchen så har de farit fram med en jädra fart. Det går så fort. Eftersom jag vet om det nu och har på något sätt preciserat vad de ska göra, så hinner jag med. Då lyckas jag undgå att själv bli stressad.

 

Så har jag gråtit över Trump och Putin och inte minst Gaza. Det är så förfärligt. Jag hoppas ändå att det finns några kloka människor som kan stävja alla krigsbrott som begås.

 

Och så har jag lyssnat på en hel del författare. På TV såg jag Lena Andersson som talade om sin bok om Esther, som hon också har skrivit om i två tidigare böcker. Jag tror inte jag vill läsa denna sista. De tidigare böckerna, särskilt den första, var på något sätt intressant, inte minst för att den sk kulturpersonen som Esther beundrade och uppvaktade - den mannen har en gång i tiden uppvaktat mig. 

 

• Se där, en till beundrare i ditt liv. 

 

Från anno dazsumal. Jag föll inte för honom. 

 

Sen hörde jag också om två böcker av Werner Hertzog som lät intressanta så jag har beställt de på biblioteket. Han talar om livet i världen, kriget och eländet. Den ena boken som heter "Sanningens framtid", handlar om en man som missade att det var slut på världskriget så han var i en djungel i Indokina och slogs i 29 år, fast kriget var slut. 

 

Sen hörde jag talas om Sara Stridsberg, men det var för mycket för mig, tror jag. Jag tror inte på stora känslor, som du vet. 

 

• Jag undrar om det är andras stora känslor eller dina egna du inte tycker om? 

 

Det vet jag inte...

 

Jag vill nämna en till bok: Maja Larssons "Kläda blodig skjorta". Den handlar om barnafödande under 150 år. Jag har läst den förut men vill återkomma till den. Och så har jag Richard Ford "Bli min", och Emelie Gunnis "Barnmorskans löfte" 

 

• Detta är böcker du har hos dig som du ska läsa?

 

Jag vet inte om jag läser dem alla när jag har funderat lite grann och tittat på dem. "Kläda blodig skjorta" läser jag säkert. 

 

• Jag tänker på det du sa början om döden och tiden. Vad handlar det om för dig? 

 

Det var Astrid Lindgren som sa till sin syster när de ringde till varandra på äldre dar. De brukade börja samtalet  med att säga: "döden, döden, döden", så hade de pratat färdligt om det, därför att, som Astrid Lindgren sa, hon var den enda kvarlevande av sina jämnåriga, och döden var ett stort tema i vardagen, men hon gjorde undan det temat genom att börja samtalet med: "döden, döden". Så var det sagt. 

 

Det här med tiden är ju egentligen djupt förknippat med det faktum att man har en utmätt tid i sitt liv. Men det ska inte betyda att man, som jag, kommit att jagas av klockan. Det är kanske bra att jag tänker att jag lever timme för timme och njuter av tiden. 

 

• Att du är medveten om tiden, menar du? 

 

Ja...men i själva verket plågas jag av att vänta. Tiden plågar mig när den dröjer. 

 

• När dröjer den? 

 

Den dröjer när jag inte vet när människor kommer till mig. De kan komma 17.10 eller 17.40 och det är olika varje gång. Även om de skulle säga ett klockslag till mig så är det alls inte säkert att de håller tiden.  

 

Jag är alltid en som kommer för tidigt. Jag kan inte komma för sent. 

 

• Har det alltid varit så?

 

Ja. 

 

• Hur blev det så, tror du? 

 

Det började med att jag inte skulle missa skolbussen till läroverket. Det var far som lärde mig att man måste vara ute i god tid. "Det är bättre att vara ute i god tid än att komma försent", sa han. Jag kan poängtera ännu mycket mera att jag har egenskaper från min tidiga barndom som har satt sig väldigt djupt i mig. Du minns kanske att jag berättat för dig om lärarinnan som bad oss om förlåtelse för att hon hade ljugit och jag tyckte att det var helt eländigt, det hon gjorde. Det är så att det var den småskollärarinna som fick mig att sluta tro på Gud. Då var jag bara sju år. Fast jag tror också att min far hjälpte till. 

 

• Var det att gå emot tidsandan, att inte tro på Gud? 

 

Jag kände som liten flicka att jag gjorde något som inte låg i tiden när jag inte trodde på Gud. Tidsandan var den som fanns i det djupa Småland där det fanns så mycket frireligöst och kyrkligt. 

 

• Jag ser olika slags tid i detta som du pratat igenom nu: kocktid, biologisk tid, existensiell tid, tidsanda, historiskt tid...Vad mer? 

 

Framtid.