Hälsningar från Afrika

  • Godmorgon, mamma. Jag har just pratat med min kollega i Lesotho, i södra Afrika. Jag berättade bland annat om vår blogg, och att du är född 1933. Jag frågade om han skulle vilja fråga dig något. Han undrar två saker: dels berättar han att just 1933 i Lesotho var ett år som kallades "Time of the Red Dust". Hela landet var under en lång tid täckt av rött damm. Så han undrar hur miljön var hos dig då? 
 
Intressant! Jag vaknade till liv som människa till en väldigt vacker miljö. Den var full av blommor och växtligheter, och djur. Det var friskt. Det enda i naturen som var skrämmande var åskan. Den var väldigt farlig och jobbig. Sedan hade vi kalla vintrar under perioder.
 
  • Och då pratar vi riktigt kalla, eller hur? 
 
Ja, -40 grader. 
 
  • Sedan undrar han vad du i din barndom visste om Afrika? 
 
Jag visste ingenting om Afrika. Jag visste inget om världen. Vi barn fick inte veta något. Vi fick inte veta något om krigen. Om förintelsen visste vi ingenting. Men vi var rädda för ryssen. Jag drömde som barn om ryssen, så något visste jag om. Jag drömde att ryssen kom och tog mig. 
 
  • Hur blev ni så skrämda? 
 
Vet inte. Jag var rädd för grannen också, han var stygg. 
 
  • Nyheter om omvärlden, hur kom de till er? 
 
Vi hade dagstidningar. Far hade Nya Dagligt Allehanda, Svenska Dagbladet och Smålandsposten. De kom med posten. 
 
  • Man gick ut till brevlådan vid vägen och hämtade tidningarna? 
 
Ja, det var tidningar och brev och paket som kom med posten. Men jag vet inte vad det stod i tidningarna. Vi barn skulle inte veta, vi skulle hållas undan. Det var ett beslut från tidigt 1900-tal av Per-Albin Hansson som ansåg att barn skulle skyddas. Vi skulle få vara oskyldiga, vara barn. 
 
  • Och det har du sedan tänkt på i ditt yrkesliv, och genom din forsking: synen på barndom och barn. 
 
Men kära nån! Det kan jag inte säga med några ord. Jag har undersökt hur olika partier såg på barn; jag har undersökt de sovjetiska pionjärerna och de svenska pionjärerna som fanns och Sagostundsrörelsen som var kopplad till det Socialdemokratiska partiet. Det är ett helt foskningsprojekt. 
 
  • Vi kan komma tillbaks till det kanske, om du vill... Något mer du vill säga? 
 
Jag har haft en lugn natt. 13 timmar med respiratorn och sovit. Minns inga drömmar. Har varit småvaken någon gång. Fötterna har varit snälla - inte bråkat med mig. Jag har förmodligen inte gapat när jag sov för respiratorn registrerade bara 4 s.k. händelser. Jag har till och med stått ut med syrepumpens ljud. Det verkar som jag har vant mig vid ljudet. Flickan som satte på mig masken i går kväll var som hon alltid är ganska snabb. Men hon gör det tillsammans med mig så därför blir det inte påfrestande.
 
Nu sitter jag i min stol, efter att vi med noggranhet placerat movern så att den är låst framför stolen när jag ska sätta mig, och två hemtjänstkvinnor har hållit mig i armarna och hjälpt mig till rätta. Jag kände stor rädsla för att göra det och den ena kvinnan sa att hon var rädd hon också. Men det gick bra. Jag hamnade i stolen och inte på golvet. Jag får försöka att bemästra min rädsla, men det är ganska otäckt att ha den. 
 
Godmorgon, världen!