sjukt gammal

• Vi kan börja en blogg nu i kväll som vi lägger in imorgon bitti. 

 

Jag har haft en händelsrik eftermiddag som blivit väldigt lyckad, framför allt på grund av att vi planerade den väldigt noga. Man kan verkligen säga att saker har skett på minuten. Färdtjänsten har kommit på minuten, hemtjänstpersonalen har verkligen varit npggranna med tiden. Men, det är roligt, det måste jag säga: det var en kvinnlig färdtjänstförare som kom idag, en redig kvinna. Hon var särdeles vimsig och hittade inte i Lund så jag fick lotsa henne och sen stannade hon så att jag inte kunde komma av, men då kom min son och tog över. Det var rätt kul att bli körd av en kvinna. Hemtjänsten ägde rum med en av de vanliga gubbarna som tog hand om mig på vanligt sätt. Vi satt hela eftermiddagen, i nästan tre timmar, på Espresso House, och det var kul och underhållande. 

 

Nu ligger jag och fryser och är trött. Jag väntar på att bli nattad med min respiratormask. Jag kommer at ha tråkigt i 13 timmar. 

 

Fortsättning följer... 

 

Nästa dag.

 

• Du känner dig trött säger du, men ska vi testa att blogga och se om du inte känner dig bättre efter det, som du gjort ibland. 

 

Jag hade en hård natt. Jag var hungrig. Jag hade inte ätit mer än ett morotsmuffins och det körde i mig. Sen hade jag besvär med nattmössan som ska hålla håret på plats. Den for hit och dit och väckte mig. Men vakenperioderna gav mig många tankar. Jag samlade ihop en skatt av erfarenheter som jag har fått av att jag inte får veta vad som sker. Jag vet inte varför det är så men jag hålls undan eller jag får inte kontakt med sådant som händer mina barn, mina barnbarn och mina barnbarnsbarn. Det intressanta är väl att jag inte visste en tid att jag inte visste att min lilla häst var död. Och det gällde också min lilla hund. Ibland tänker jag att jag kan gå miste om att jag själv går vidare. Jag kanske upptäcker att mitt körkort har gått ut för att jag är död, men att jag inte fått veta det. 

 

Nu var jag rolig. 

 

• Vill du försöka förstå känslan av utanförskap, eller är det mer en reflektion du förmedlar?

 

Utanförskap...det är ordet du väljer. När det gäller min lilla häst som dog så förstår jag att det av ren hänsyn till mig. 

 

• Ja, det var för att jag ville sitta i samma rum som dig när jag berättade det. 

 

Ja, och detsamma gäller min lilla hund. Det förstår jag att det är av hänsyn. Men sen kan jag inte förstå andra saker som händer som jag inte får reda på. Det kan ju vara så att man tänker att personerna själva ska berätta sådant som gäller dem. Men de berättar ju inte. 

 

• Men du vet ju om det nu.  

 

Jag kommer ju så småningom att få reda på det. Men jag är utanför mycket vetskap. 

 

• Det är väl något socialt i det som handlar om hur man kommunicerar, och vad. Jag vet inte om du tror sociala medier spelar in här?

 

Ja, det kan tänkas. Att jag förväntas hänga med på sociala medier. 

 

• Samtidigt skriver man väl inte det allra mest intima där...

 

Jo, visst gör man det. Det är väldigt intimt och naket i många fall. 

 

• Men det är information som är kontrollerad. Man lämnar ut bara den del av informationen som gör att man inte känner sig utlämnad. 

 

Ja, men där kan stå just sånt som det inte talas om direkt till mig. 

 

• Kom du ihåg du hade hört på radio eller sett på TV några äldre som pratade om sitt sociala liv, och en av de sa att hennes barnbarn kom och hälsade på ofta. Då sa den andra: "du ljuger!". Och hon svarade, "ja, när jag tänker efter så stämmer det". 

 

Det här handlar inte om mina barnbarn och anhöriga. Jag klandrar inte någon. Jag ser det som en företeelse i tiden. Det handlar inte om att mina barnbarn inte talar om saker för mig, för jag FÅR veta, bland annat för att jag frågar. Jag håller igång kontakten. Men ändå slinker väldigt mycket undan min vetskap. Det bara händer människor... 

 

• Och berättelsen kring det når inte dig? 

 

Nej, utan det dyker upp på sociala medier. 

 

• Är det inte något i detta som handlar om nivån på kommunikationen. Är det någon som fått ett nytt jobb är det väl en sak men är det någon som är svårt sjuk, är det en annan och det ska kommuniceras på olika sätt. 

 

Ja, vissa händelser är mer skakande än andra. Förstå mig rätt...jag bara märker att jag inte hänger med. Jag dör inte av det.

 

Det var stilla funderingar i natten, när jag tänkte på vad jag varit med om under dagen, där jag bland annat fått höra att någon i bekantskapskretsen var allvarligt sjuk. När jag nämner det till andra så vets det om redan. Jag lider inte av det, jag bara noterar att det finns en mängd information som går mig förbi. 

 

Det har blivt en stor debatt från de småväxta för att Snövitfilmen har använt sig av tecknade figurer, istället för småväxta människor som dvärgarna i filmen. Där har vi också en utveckling i tiden som jag nämnde igår, när det gäller människor med Downs syndrom. De har fått ett berättigande - de får vara med. Så är det med de småväxta också: de får vara med, och de vill vara med. 

 

Jag minns en roligt historia när jag var på stan med min sondotter som kanske var en 7, 8 år. Så kommer den en småväxt, och min sondotter sa: "farmor, sätt dig så att du skymmer så att jag kan titta på henne", och så satte hon sig så hon kunde titta ordentligt på den lilla människan. Det var förtjusande. Det var en kvinna med detta syndrom i TV. Hon berättade att hon ofta möter väldigt tråkiga saker som till exempel som att man kommer fram till henne och vill lyfta henne, och känna på henne. 

 

Förresten, det här tänkte jag på inatt: har du mobbat någon, någon gång? 

 

• Inte vad jag vet. Jag har väl snarare blivit mobbad. 

 

Jaha...det kan vi prata om...Har du några åsikter om mobbning? 

 

• Ja, det har jag. Det är en gruppdynamik som händer när ett gäng dras in i ett beteende där man är elak mot någon. Den gruppdynamiken är nog viktig att förstå sig på för att kunna parera den. Jag har varit med om att parera sådant. 

 

Jag har aldrig mobbat, och skulle aldrig göra det. Det vet jag helt bestämt, och jag tror det har att göra med att jag själv blev mobbad som barn. 

 

Detta är tankar som flyter upp till ytan på natten. Sen har jag en roligt grej, som jag tänkte på och det är att man ska göra en litteraturlista på svenska böcker som alla barn ska läsa. Det sitter någon gubbe och gör den listan. Då tänker jag på de böcker som formade min barndom, som är från Danmark (HC Andersen), Island (Isländska sagorna), Finland (Fänrik Ståhls sägner), från Norge (Ibsen, Ett dockhem), från Sovjet (Idioten), från Kanada (Anne på Grönkulla). Jag kan hitta från hela världen, de böcker jag läste när jag 12 år. Prinsessornas julbok, eller vad den hette, den var väl svensk. Pelle Svanslös, den är väl svensk. Jag läste böcker från hela världen. Det var DET som lärde mig något, att jag fick insyn i olika världar. Heide, den lilla Scweitziska flickan. Det tänkte jag på i natt. 

 

Och vet du, jag mår faktiskt lite bättre i hjärtat efter att vi skrivit detta.