sjukt gammal

• Du har haft en händelserik morgon, vet jag. Vill du berätta om det? 

 

Ja, det gör jag gärna. Jag hade tänkt i förväg att jag skulle rubricera dagens blogg: en vanlig tisdag. 

 

Förut när jag inte hade så mycket hemtjänst som nu så kom de inte ens alla dagar. Då brukade jag säga att jag var ledig på tisdagar. 

 

Natten var ovanligt skön. Inte ont någonstans. Jag låg och sov med lite avbrott ända till klockan 6.30. Jag hade inte syrepumpen på första delen av natten. Jag stängde av den för att den brummar så och fåglarna jag har protesterade. Jag satte på den ändå sen så jag hade den i 10 timmar. En väldigt skön natt. Det bästa av allt: jag bajsade inte på mig. Det berodde på att hemtjänsten kom tidigt, 7.20. 

 

• Om de kommer innan 7.30 kan du hålla dig. 

 

Ja. Hon är så förstående och inkännande, den hemtjänst-kvinnan som kom och vill gärna jobba ensam och fokuserat. Hon säger tydligt att hon vill jobba ensam för att kunna ta en sak i taget och väldigt lugnt. Vi genomförde morgonens pass med toalettbesök och tvagning och tandborstning. 

 

• Jag tänker här att vi kan förtydliga hur du kommer ut till toaletten. 

 

Jag kommer dit med hjälp av en sk mover som jag stå-sitter på, och som för in mig på toaletten och så jag kan sätta mig på toalettstolen av egen kraft. Sedan sitter jag där och får duscha eller får hjälp att tvätta av kroppen, sen får jag hjälp att få ny blöja och kläder på. Sedan kommer jag tillbaka in till rummet och får sätta mig i fåtöljen också med hjälp av movern.

 

Idag hände det en olycka här. 

 

En annan hemtjänst-kvinna gör sig och mig redo för att jag ska kunna sätta mig i stolen. Vad jag inte märker att hon inte för in movern så nära som den behöver vara och jag märker inte heller att den inte är låst. Så när jag ska sätta mig, glider jag ner och hamnar på golvet framför stolen. Och där är vi. Det gör ont i hela kroppen, i benen, överallt. Men jag tror inte jag har skadat mig. Peronalen försöker lyfta mig, men orkar inte. 

 

• Det var då du ringde mig, så jag var med på videosamtal resten av tiden. Jag hjälpte så gott jag kunde på distans och vi skojade till och med till det genom att föreslå att ni skulle ha pic-nic på golvet. Till slut ringde hemtjänst 112 på ditt eget initiativ. 

 

Och de kom och var väldigt trevliga. Med sina knep så baxade de upp mig i stolen utan att det kändes påfrestande. Sen gjorde de en undersökning för att säkerställa att jag inte fått några men av händelsen. Det intressanta var att de sedan kom tillbaka för att deras amulansläkare hade ansett det vara alarmerande att mina saturationsvärden var så låga. De ringde vårdcentralens läkare och talade med honom och han förklarade att jag har sådana värden - det är liksom ett av mina vardagsproblem. 

 

Det var ett äventyr! 

 

• Hur känns det nu? 

 

Det känns som att jag sitter bättre än någonsin i stolen och jag är vädligt trött. Jag har inget som hindrar mig att vila mig så det får jag väl göra. 

 

• Ska du upp på hästen (movern) direkt igen? 

 

Nja...jag går nog inte upp på lunchen idag. 

 

• Det tycker jag du ska. Det är lika bra att fortsätta rutinerna du hade innan detta hände. Bli vän med movern igen. 

 

Jag förstår inte riktigt hur det kunde bli att det hände. Att jag inte märkte det själv. Jag brukar hålla reda på hur hemtjänst gör. Det som hände idag, hände nästan häromdagen men då kunde jag se till att det blev rätt och movern hamnade rätt, och jag i stolen. Jag missade det idag...

 

• Du menar att när det funnkar med hemtjänsten så är ett samarbete?

 

Ja, det är det givande, goda samarbetet som jag kan ha med några av dem som kommer. Dock inte alla. Jag är utlämnad. 

 

• Och din oro kring hur det ska bli när de kommer är berättigad.