sjukt gammal

• Nu är det lite längre in på dagen, så det har väl hänt lite mer än det brukar när vi skriver på morgonen. 

 

Jag sov från kl 18 till kl 06 på morgonen, ganska oavbrutet. Jag minns inga drömmar fast jag känner att jag har drömmar. Jag sov väldigt gott. Jag vaknade till kl 19:30 och sa att de hade ljuset tänt i köket till kvinnan som kom för att titta till mig. Hon sa att hon sett det och hade hajat till. Det var en ny kvinna som jobbar som glömt släcka ljuset. Hon har varit hos mig förut men igår kväll blev hon föremål för instruktioner på hur man sätter på mig respiratormasken. 

 

Nu blir det inte heller något besök av den stressade kvinnan. Hon har tydligtvis slutat, så som du trodde. Men hon kommer att ersättas av en man ikväll som kan sätta på masken. Åtminstone tror han att han kan. Så kommer det två män som ska putsa mig i rumpan. 

 

• Kan vi säga något om det? 

 

Ja, de kan vi göra. Jag har försökt att jag inte ska få män överhuvudtaget till mig fram förallt när de ska byta på mig. 

 

• Ja, det är nog svårt att föreställa sig hur utsatt du är när du står med naken underkropp och är liksom fast... 

 

Jag är fast mellan fyra manshänder. Två där fram och två där bak. 

 

• Ja, och även om det är en daglig rutin som upprepas ofta så innebär det inte att att den slutar vara intim och att du på något sätt är i underläge.

 

Jag har slutat att uppfatta den som intim. Jag har slutat att uppfatta den som intim. Jag bara noterar att det finns två mansnäsor i skrevet. 

 

• Är det skillnad om det är en man och en kvinna? 

 

Ja, jag märker inte så mycket av det är kvinnor. Jag är mycket medveten om att det är män som står där med sina egna skrev. Så det är kanske egentligen jag som är intim med dem. 

 

• Men du har inget val i situationen. Vi har försökt att få ledningen att förstå att åtminstone inte schemalägga två män samtidigt. 

 

Ja, men deras hantering av anställningssituationen, där de är underbemannade hela tiden, slår naturligtvis i detta fall också. Bortsett från det, jag har tänkt på en annan sak. Du vet att det händer att jag blir uppfostrad - att det blir moraliseringar. Då har jag tänkt att de som är anställda har ofta höga positioner i sina hemländer. Ett par är läkare, någon är jurist. De ser sig nog inte som hantverkare som hjälper mig med min dagligvård, utan de är kvar i den roll som högutbildade och med den kunskap de har. 

 

• Jag tror det ligger någonting i det du säger, i hur de får arbete inom hemtjänsten men deras egentliga kunskap tas inte tillvara i samhället. Och det påverkar i sin tur hur de utför arbetet och förhåller sig till dig. 

 

Det finns andra sätt som jag möter också, som är tvärtemot, där de inte är fast anställda och är väldigt rädda att göra saker med mig som jag kanske behöver men som deras anställningsform inte tillåter. Till exempel att vara själv och hjälpa mig med att komma till säng eller toalett. 

 

• Ja, det som vi har påpekat där är ju att du skulle aldrig gå med på en rörelse där du inte känner dig trygg. Och det är till och med så att du kan känna dig tryggare om de är bara en med dig, för de blir mer fokuserade. Men det är inget kriterium som tar in i bedömningen, dvs din känsla av trygghet betyder ingenting. 

 

Nej. Jag skojade med dem idag. Det var en man som har varit borta ett tag på semester och jag skojade med honom och kvinnan. Jag berättade att jag hade blivit missbehandlad så att jag hamnade på golvet. Jag frågade om det skulle vara lättare om de tar mig i bitar. Men det tyckte de inte. Jag skojade också om att jag hade fått tråkiga värden på mina hjärtprover och sa att jag tänkte strunta i att det överhuvudtaget finns värden. Mannen som också är sjutsköterska sa att ibland är det bättre att strunta i värden - då mår man bättre. Han hade redan läst på vår anslagstavla att jag hade de förändrade värdena. 

 

Jag har glömt att jag tre dagar i rad har haft bra värden på min saturation. En dag hade jag 93, en dag 97, och en dag hade jag 92. Det gör mig väldigt glad. Sen har jag fått min sobn att fundera, när han läste bloggen och han säger sött och vänligt till mig: "vad är det jag inte får veta". Och så diskuterar vi det här med att vi går ut på sociala medier. Och så berättar han lite mer om sina barn och vad som händer med dem, som jag kanske inte vet. Jag poängterar för honom att det inte är medvetet att jag ställs utanför utan det bara händer att det inte hinns med, och kanske till och med tycker man att det är onödigt - det kanske inte gör något att man inte hinner berätta för mig. 

 

• Jag funderar på om det också skulle kunna ligga något i det att handlar om att inte oroa dig. 

 

Ja det kan det vara, det har du rätt i. Man vill bespara mig. Det kan vara flera saker. Så var det med hästen och lilla hunden. 

 

• Ja, som jag ville sitta i samma rum och följa upp det tillsammans med dig, då det var ledsamt. 

 

Jag har haft en tröttsam dag idag. Det har varit varmt och kvavt och jag har haft svårt att andas. Jag vet inte om det kan bero på att jag berättade för mannen om mitt hjärta och jagade upp mig. Det hjälper med den nya inhalationen. Och att mannen drog bort gardinerna bakom mig så att värmen har legat på för mycket.

 

Men sen hände det intressanta att kvinnan som skulle komma 11:30 kom istället 10:30. Hoppsan, sa vi, det var fel! Och så drog hon för gardinerna. Och så bestämde vi att hon skulle komma kl 13. Jag måste säga att jag har en väldigt god relation till några av dem som jobbar här. Igår kom den snälle mannen som kallar mig "min kära" och var hos mig länge och lugnt. Duschade mig och satt med mig när jag satt ute i trädgården. 

 

Men på natten kunde jag inte tänka så mycket som jag brukar göra. Jag har under min dystra levnad under dagen tänk på Gaza och Västabanken. Det är mer än eländigt. Jag har tänkt på Grönland som måste försvara sig mot Trump. Och så har jag hört ett mycket intressant program om hur Panama-kanalen blev till och där USA betedde sig. Nu vill USA ha tillbaka kanalen och de säger i regionen NEJ! Med ett rungenade NEJ! säger de nej. Inget hör vi om "komedin" med Trump och Ukraina. De pratar och pratar och pratar. Så nog kan man oroa sig. I fängelserna blir det överfullare och överfullare och människor tror att det hjälper att låta folk sitta inne. Jag visste redan på 70-talet att straff lönar sig inte. Det var en intressant norsk forskare som visade det. Jag har tyvärr glömt vad han heter - har försökt ta reda på det. 

 

• Kan vi be er som läser att hjälpa att hitta namnet på denna forskare. Skriv i kommentar, vad ni vet om forskning kring straff och dess effekter,v etja! 

Jag har lyssnat på dagens dikt. Det är en dikt av Edith Södergran. Den heter "Hemkomst". Dessutom har jag hört vilken larvig gubbe T.S. Elliot var. Men det kanske jag kan tala om senare. Så har också kvinnan som skrev "En halv gul sol" kommit med en ny bok, efter många år. Den heter "Drömräkning" Hon heter Ngozi. Den kan vara värd att läsa.