sjukt gammal

• Har du hämtat dig efter morgonens bravader? 

 

Nja, det kan jag inte säga. Jag är väldigt trött och väldigt orolig. Men när jag berättade om natten i morse kom kom det inte med något om drömmarna jag hade. Jag undrar så vad de talade om. Vill du höra? 

 

• Japp 

 

En mycket tydlig dröm var att jag körde en öppen bil, en Mercedez. Jag liksom körde och körde, och körde och körde, och visste att jag körde. Jag var på väg till något eller från något, och körde och manövrerade denna röda Mercedez. I framsätet hade jag grejer, men jag vet inte riktigt vad det var för grejer. De tillhörde något som hörde ihop med den andra konstigheten i drömmen. Det var en ung flicka som i drömmen lämnade sin sambo, en man. På något sätt försvann hon bara och in trädde en annan ung kvinna som tog hennes plats. Jag gick till deras hus, det hus där mannen nu bodde med den nya kvinnan och knackade på, och sa att jag ville bo där. Det fick jag inte, utan jag fick ge mig iväg och bo någon annanstans. Men i alltsammans detta så finns det något som handlar om att de gör barn. På något sätt så sprutar man in grejer i både den första kvinnan och den andra. Det är någon slang de använder och egentligen är det så att det är den slangen som ligger i min bil. 

 

• Vilken färg är slangen? 

 

Den ser ut ungefär som min slang på respiratorn. Den ligger i min röda Mercedez och jag far runt med den. Jag argumenterar mycket med mannen om vad han håller på med: att han byter ut kvinnorna. 

 

Ja, du... Förklara den, Freud!

 

Allt detta fick mig att tänka när jag sedan låg vaken. Med detsamma när jag vaknat tänkte jag på att jag kommer aldrig att bli änka - om jag inte gifter om mig förstås, men som det nu är så behöver jag inte bli änka. Och så tänkte jag på hur folk mumsar i hur de har levt tillsammans i 50, 60 år och så tänkte jag: fy fan, vad det är skönt att vara ensam! 

 

Och så tänkte jag på en slags ångest som jag haft när jag varit gift och samboende, som har varit att mina män, i synnerhet den siste mannen, skulle lämna mig. Och det gjorde han! Min oro var berättigad. Jag kunde inte göra något åt det. Nu behöver jag inte ha den ångesten på det sättet, för jag är ensam. 

 

• Har ångesten handlat om att bli övergiven? 

 

Att bli övergiven, ja. 

 

• Varför tror du att du har varit så rädd för det? 

 

Det är väl för att jag känt mig underlägsen. Underlägsen alla. Jag tror det är många som känner så. I mitt fall var det så att jag växte upp i en miljö där man inte fick känna sig speciell. Om någon sa till mig att jag hade en fin klänning, som mor hade sytt, så skulle jag svara: "nej, den är loj". Man skulle vara "ingenting". Jantelagen. 

 

• Var det för att du var flicka, tror du? 

 

Det vet jag inte. Av min far fick jag höra motsatsen. Jag tror att det hade att göra med att jag var från landet och kom till stan. Det sågs ner på att vara från landet. Om jag var tyst och undfallande var det ingen som sa något, men om jag visade något eller utmärkte mig, så blev jag utskrattad eller förklenad. Det var i stadmiljön jag kom till för att studera på läroverket som ung flicka. Jag mötte det även i det akademiska livet när jag började på universitetet. Jag har ju gjort en sk klassresa. Ojojoj, vad mycket nedvärderingar jag mötte. 

 

• Men du är inte underlägsen? 

 

Nej, det är jag inte. Och när jag tänker, tycker jag att jag är en ganska värdig person. Men jag tror att jag kunde utgöra något slags hot, för att jag var vacker, rolig och intelligent, men jag förstod inte det då. Jag kan berätta massor av situationer där jag, nu när jag ser tillbaka, förstår detta. 

 

• Tror du detta är en insikt som kan vara bra för andra att höra/läsa om? 

 

Jag tror att det är bra att tänka på att behandla alla med respekt och vördnad. Alla människor har ett värde, oavsett hur sjukt gamla de är.

 

Känslan av underlägsenhet tar sig uttryck i förhållande till dem som tar hand om mig nu. Trots att jag känner att jag är värdig så "sparkar" hemtjänsten på mig, på något sätt. Jag menar inte de enskilda personerna...

 

• Är det att du behöver så mycket hjälp? 

 

Ja, att vara i beroendeställning. Jag har skymtat på TV och på radio och på olika tidningar många sådana artiklar eller projekt som visar på att äldre och sjuka blir illa behandlade. 

 

• Är det ålderism, tror du? Dvs diskriminering pga av ålder.  

 

Ja... det hjälper inte heller att ha trillat på golvet...

 

Varför jag körde en röd Mercedez vet jag dock inte. Jag har inte önskat mig någon röd Mercedez utan en vit Cadillac. Det är en vit Cadillac jag vill köra. Och jag har ju också kört en öppen vit Cadillac för inte så många år sedan. 

 

Nu känner jag mig lite kraftfullare efter att vi har pratat och skrivit ihop detta. Det hjälper väldigt mycket att tänka. Jag mår bra av att tänka.