Allt är givet människan som lån

Jag vet vad jag vill börja idag. Jag vet inte var det slutar, men... 
 
  • Då kör vi! 
 
Jag vill börja på nattningen igår kväll. Jag blev så stressad så att jag fick min gamla andnöd. Den där jag riktigt tappar andan. Jag har inte haft den på ett tag. Jag blev riktigt rädd. Det var en sådan fart i hemtjänsten så att de bytte olika saker: en skötte mig och en tog hand om maten, och sen bytte de så att den andra gjorde annat och den ena mig. Jag hann inte med. Jag frågade lite försiktigt om de hade...jag tror jag sa, om de hade särskilt bråttom? Och då sa den ena: "inte alls". Hon som var mest stressad satte på mig blöjan alldeles fel, men jag vågade inte säga något. Den satt liksom bara där bak, snett.  Sedan lämnade hon. Vad jag förstod imorse så fanns det en stor tvätt som de inte brytt sig om. 
 
Jag fick ju en ny respiratormask på mig och det var bra därför att den gjorde inte ont på mig. Remmarna var också så att jag kunde korrigera dem själv. Men, jag hade världens mardröm. Jag drömde att jag skulle rätta till masken, att jag tappade den och den for av mig. Och sedan drömde jag att mitt hjärta stannade. Jag var jätterädd. Sedan vaknade jag ur det hela och satte på radion, som förströdde mig så att skräcken lugnade sig lite. 
 
Jag tänkte på dig, men kom mig inte för att ringa till dig. Jag var som förlamad av mardrömmen. Tror du jag dog en liten stund? 
 
  • Nej, det tror jag inte. Tror du? 
 
Jag vet inte. Jag vill inte ha den här upplevelsen, att hjärtat stannar. Jag vet inte varför jag fick den. 
 
  • Är det inte din oro för din hälsa som tar sig uttryck? 
 
Jo, och att jag fick sådan där andnöd i går kväll. 
 
  • Och det är skillnad på andnöd och andnöd. Det finns en andnöd som är väldigt smärtsam, väl? Det var den du fick igår? 
 
Ja, det var det. De bryr sig inte om läkarintyget där det står att stress är farligt för mig och måste tas hänsyn till i omvårdnaden. Om de hade brytt sig om det så hade de talat till mig och skött omvårdnaden med mig, istället för att tiga och springa rung omkring runt mig. Det är det som stressar mig för jag hinner inte med. De bryr sig inte. 
 
  • Det visar inte dig ens att de förstår hur sårbar du är.
 
Morgonen blev en katastrof för de som kom till mig. Men jag orkar inte gå in på den här bajsfrågan mer. Jag kan säga att det var jobbigt för hemtjänsten och mycket av det hela berodde på att blöjan helt enkelt inte skyddade som den skulle. Jag kände det på kvällen när hon satte på mig den men eftersom den personen är otillgänglig, och till och med har varit aggressiv, så vågade jag inte säga något. Jag fick andnöd istället. 
 
Till morgonpasset kom omtänksam och humoristisk personal. Vi hade helt enkelt riktigt roligt på morgonen. Men som vanligt glömdes några saker. Det är mer regel än undantag att något glöms. I detta fall glömdes en handduk som jag använder som servett. Med möda äter jag en stor frukost med två kokta ägg med kaviar, en smörgås med skinka och ost, plus youghurt med müslie. Jag tvingar mig att äta för jag har ingen aptit och jag tror att det är viktigt att äta.
 
Det här med att öppna förpackningar har fått en ny dimension när jag är sjukt gammal. Det är nästan omöjligt för mig att klara av att öppna förpackningar. Jag måste alltid komma ihåg att be om hjälp att göra det. Det glömmer jag ofta och sitter där med oöppnade förpackningar. 
 
  • Vad är det för förpackningar till exempel? 
 
Det var en påse med kakor som jag fick av din man. Apropå min omsorg av djur så har jag även denna känsla för bananflugor. Personalen hittade många i dag och jag undrar hur de kommit dit. 
 
  • Kan vi göra en koppling till Erik Homburger Erikson som vi skrivit om i tidigare bloggar? 
 
Ja, man får lägga kraft vid att vara vis och klok istället för att fly in i bitterhet och klagan. Man får  anstränga sig. 
 
  • Var ligger denna ansträngning för dig idag? 
 
Morgonpasset slutade med att vi skrattade gott tillsammans. 
 

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus

Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån

Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra -
ensam utan spår

Pär Lagerkvist, 1919