Sorg och rosor
- Japp!
Ok! Då säger vi att jag ska berätta om en stor sorg. Idag när vi var på lassarettet för prover var vi nära kyrkogården där min andre man är begravd. Vi har pratat om att gå dit och idag gjorde vi det. Vad vi inte tänkte på när vi gick dit var att det faktiskt är ett-årsdagen av hans dödsdag just idag. Men det kom du på sen. Vi vandrade och vandrade och hittade till slut en grind att gå in igenom.
Kyrkogården är så otorligt vacker! Stora, höga träd - vi vet inte säkert vad det är, men de är gamla.
- Jag tror det är många bokar.
Vi gick och gick till vi kom fram till rätt gravkvarter och till graven där han ligger tillsammans med sina föräldrar. Vi upptäckte att det finns ogräs. En stor buske lavendel breder ut sig. På gravstenen som är sliten står hans föräldrars namn. Det anges på hemsidan när man söker att han ligger i den familjegraven, men hans namn står inte på gravstenen. Hans bror och svägerska ligger i närheten, men vi gick inte dit idag. Vi skrev till hans son och frågade om hans namn ska komma upp på stenen.
Jag blir så ledsen. Förtvivlat ledsen. Att denne man som jag levde många fina år med, fast han sen lämnade mig - är glömd. Men jag kom på att när du hinner och kan så går vi dit med en gul ros och städar upp, och planterar rosen. Gul ska det vara - det var hans och min blomma. Vi planterar den och skriver hans namn. Han ska få en ros av mig.
Jag berättade för en vän om besöket och hon berättade att hon som barn brukade vara vid gravarna just där och göra det fint på de gravar som hade det mindre fint. Det påminde mig om att min man och jag åkte till Cimetière du Père-Lachaise i Paris - den stora berömda kyrkogården där massor av kända personer ligger. Jag kommer inte ihåg vem det var vi städade upp för, men vi flyttade till dem som inte hade blommor, från dem som hade stora blommor. Det var inte bara en gång utan ett antal gånger som vi åkte till Paris och pysslade med gravarna. Det var roligt.
Det var ju inte bara gravplatsen utan att gravstenen såg ruffig ut.