sjukt gammal

Torpet heter Strömberg. Var det heter det vet jag inte, men vi kan kolla upp det i boken om småstugor i Småland. Jag antar att det var någon som hette Strömberg som bodde där. Det kan ha varit den syskonkrets som jag minns från min barndom. Det var två systrar och en bror. Brodern vet jag inte så mycket om. Jag tror att han dog tidigt. Möjligtvis fanns dert föräldrar också som dog undan då jag var liten. Jag tror brodern låg sjuk och dog. Den ena systern hette Anna, den andra kan ha hetat Maria, men jag är osäker på det. 

 

De bodde där. Två små långa gestalter som gick ut och in. Jag var kanske och hälsade på med min mamma men jag minns inte så mycket om det. Det jag minns är när de var döda. Det var försäljning av deras grejer. Det var utlagt på stora bord, saker som hade tillhört dem, som var till salu på en aktion. Också huset aktionerades ut. Det köptes av grannen som hette Alma Karlsson. Hon bodde då i det röda huset, grannhuset, men hon eller hennes bror köpte torpet vid ån. Alma flyttade ner i torpet och bodde där många år. 

 

Jag vet inte om hon levde men hennes brorson Bertil flyttade ner med sin Inga. Det var i samband med att gården såldes till min bror.

 

• De två gårdarna slogs ihop.

 

Ja. De betalade 58000 kronor för den gården. Sen bodde de där tills tant Inga dog. Bertil pacerades i Växjö på något boende. 

 

• Vem placerade honom? 

 

Socknen. Fattigvården. Han placerades på ett boende och vantrivdes, så vitt jag vet. 

 

• Jag har träffat folk som minns honom. Att han kom cyklande och pratade speciellt. 

 

Ja, han behandlades som en pajas. Man drev med honom. Han älskade min mor. Hon kunde vara så snäll mot människor. Han hjälpte henne. Han slet och bar. "Elsa lilla", kallade han henne. Jag tror det var far som slog näven i bordet också. Bertil var nog ensam en tid i stugan. Unga killar kom från Berg och retades med honom. De bad honom att hålla tal och föredrag. Han trodde de menade det och berättade. Han hade varit i Skåne och plockat betor och berättade om det. De skrattade åt honom. Jag vet att far stannade till någonstand i Berg och sa ifårn att nu fick det vara slut med att driva med Bertil. Det var fars gamla fästmö Idas pojkar som drev värst med honom. 

 

Det var historien om det lilla torpet, i en mycket kort version.