sjukt gammal

• Igår berättade du om en av dina farbörder. Men idag har du annat att berätta, förstår jag? 

 

Ja, det kan man säga. Det var en konstig dag igår, rent klimatmässigt. Naturen blev helt grön över dagen och körsbärsträden i trädgården slog ut. Jag hörde någon berätta att även Magnolierna började blomma. Det är tidigt. Det var soligt och varmt och jag satt i dörren till trädgården på sk promenad. 

 

Idag såg jag att fåglarna hoppade in i holken för första gången, så vitt jag vet. Så det kanske blir några ägg lagda där i år. 

 

Natten har varit framgångsrik om än ganska outhärdlig. Med all de envishet som jag besitter så lyckades jag behålla masken och arrangemanget på mig i 12 timmar. Det var jobbigt i kroppen därför att mina ben hamnade i någon konstig ställning. De är fortfarande avdomnade. Personalen som besökte mig vill jag kalla zombies. De rör inte en min eller visar någon form av inkänning när jag talar om hur ont jag har i benen. När jag upprepar mig till dem så kan de med stela ansikten titta på mig och göra något ljud. De är kanske inte zombies - de är kanske djur av något egendomligt slag. Jag är så trött på detta slentrianmässiga vårdandet av mig. Den ena flickan som var här är dock väldigt skicklig i sitt snabba slentrianmässiga vårdande så jag får på sätt och vis en god omvårdnad i alla fall, med dusch och tvagning. 

 

Sedan är det också kotym att saker jag vill ha inte hittas. "Det finns inte", säger man ofta om saker jag ber om. "Det finns inte köttbullar", "det finns inte salva", "det finns inte det ena", "det finns inte det andra". Och jag säger. "det finns!". Och om vi fortsätter så kommer det fram. Som den salva jag behövde idag för min klåda på halsen. 

 

• De hittade den för att du visste att den var där? Och du släppte det inte, eller? 

 

Ja, och så är det otaliga gånger med saker. 

 

• Men du släpper det ibland? 

 

Ja, jag blir tvungen att släppa det ibland. I några fall är det en språkfråga. Vi talar inte samma språk. 

I andra fall är det att de tittar efter fel saker, om jag säger: köttbullar så titta de efter någpt annat, verkar det som.  

 

• Det är som att ni inte möts med orden, liksom. Ett nyligt exempel som jag vet om, är pannkakorna som du ibland har i rullar när jag har gjort dem och ibland har du färdigköpta i en låda. Det står med stora bokstäver: pannkakor på lådan, med de ser dem inte för jag antar att de letar efter rullarna.  

 

Ja. Och har jag föreslagit någon rutin så kan det vara nästan omöjligt att bli av med den. Idag sa jag tydligt att jag inte ville ha sockar på mina fötter och samtidigt som jag säger det drar kvinnan på mig mina sockar. Så, ja...det fick vara sockar idag. 

 

Kvällen igår blev bra när det gäller påsättingen av respiratormasken. De som var hos mig, särskilt en av dem, lyssnade på mig. Jag sa att jag ville vänta ett tag och hur jag ville ha mössan på mig och jag sa att jag ville att de skulle ta det lugnt och inte stressa. Och så blev det. Det kan bero på att de hade en hejdlöst glad diskussion med varandra om hur det är att åka till Helsingör och Danmark med färja. Jag betydde inte så mycket i sammanhanget, bara att de tog sig tid med varandra och därmed lät mig vara i fred. 

 

Med vämjelse lyssnar jag nu i dessa dagar på diskussionen om tullar. Det förefaller som om det var någonting som berör mig. Men hela tiden talar de om hur man ska placera eller inte placera sina aktier på konton, och spara hit och dit, men det är inget som berör mig för jag har inga besparingar att hantera. Detsamma gäller väl 80 % av befolknignen som har det knapert och illa. Det handlar alltid om kapitalismen, och inte om hur vi lider under den. 

 

Man glömmer bort nästan helt och hållet det fruktansvärda av illdåd från Israels sida mot människorna i Gaza. Jag hörde ett nytt ord i något sammanhang som man också sa var ett nytt ord. Man sa att Israel diskriminerar i Gaza. Vad det betyder är helt enkelt att civila oskyldiga barn dödas och det begås brott. Det är det för tyst om. Jag hörde om en kvinna som intervjuades för att hon hade börjat bojkotta USA. Heder åt den kvinnan för hennes bojkott gällde inte tullar utan hur USA stödjer vad Israel gör mot civilbefolkningen. Det kan vi kalla engagemang på rätt sätt. 

 

Jag har fortfarande väldigt ont i kroppen. Jag är som förlamad i benen, framför allt för att jag legat obekvämt på natten. Under de 12 timmar som jag ändå sov kunde jag inte ändra min ställning. Inte har jag hört dagens dikt idag. Jag får väl leta upp den. Jag har bannemig inte en enda lite dikt i huvudet just nu...

 

Men jag kanske kan säga det här för att muntra upp: 

 

 

 

Jag vet minsann inte om dikten är precis så men den passar bra för mig som sitter här i mitt såll.