Det gör ont
Jag har blivit uppfostrad idag, två gånger. Natten var väldigt högljudd. Det var många turer med de tre patienter som ligger i samma sal. Det var förberedelser för dem att komma till operation. Jag väcktes gång på gång av högljudda röster och jag låg rätt obekvämt, men klarade att ligga med manicken (respiratorn) fram till kl 5, cirka. Det var därefter jag uppfostrades första gången av en ung tjej. När jag bad att få någon av mina undersökningar, så sa hon att hon hade fler patienter och alla andra var upptagna av andra och att jag skulle hålla mig lugn. Hon påstod att det inte fanns något sagt om att jag skulle ha sk NEWS gjort (bedömningar enligt NEWS följer patientens dynamiska vårdförlopp).
När hon sen kommer tillbaka så sa hon att hon sagt att jag skulle få det.
- Hon ändrade sig alltså?
Hon ljög. Det visade sig då att jag hade ett väldigt högt blodtryck, 174 eller något sånt. När de tog om det låg det på 154. Det berodde säkert på högljudheten på salen.
Sen blev jag uppfostrad en gång till av en biståndshandläggare som ringde och kallade mig Eva-Mari hela tiden. Hon uppfostrade mig och sa att jag inte kunde få något korttidsboende och frågade om jag ville komma på hem. Jag hänvisade dem till min dotter, dvs till dig. Hon i det närmaste slängde på luren. Jag kände att jag inte är värd ett endaste dugg.
- Jag tänker att vi behöver fylla på med gårdagens eskapader när vi kom på att de lagt in i systemet att du inte vill ha återupplivning eller intensivvård om det skulle bli aktuellt. Jag var med under det samtalet som hölls med en läkare innan du opererades och vi betonade uttryckligen att du ska få all behandling som behövs. Den läkaren sa som något slags exempel att "efter 50 kanske man tänker till och besämmer sig för att man har levt tillräckligt och gjort tillräckligt och väljer att avstå från återupplivning eller intensivvård". Vi sa att det kanske kan vara så men att du är inte färdig med ditt liv, fast du är 90+. Sedan hade han ändå lagt in "0" vilket betyder att deu inte ska få vård, och det hade följt med i alla papper hela vägen tills igår. Sköterskan tog upp det med ansvarig läkare på denna avdelningen som inte trodde henne utan kom och frågade om du verkligen menade detta. Jag sa till hon att ändra i anteckningarna och gå härifrån. Han sprang iväg med svansen mellan benen tror jag.
- Sedan idag, när biståndshandläggaren ringde mig efter sitt samtal med dig, förklarade hon att ett beslut var fattat baserat på vad läkarna skrivit och att hon hade försökt förmedla detta till dig och att du hade blivit upprörd. Jag förklarade för denna socionom att det är viktigt att inte bara läsa sig till vad andra har skrivit utan att du måste få förmedla din sida av det hela, oavsett om det ändrar beslutet eller ej. Jag sa också att om du inte känner att du blir hörd, så höjer du rösten och därmed tolkar jag det som att hon inte lyckats höra dig. Det är inte ok bemötande.