sjukt gammal

Just nu ligger jag på en 4-personerssal, på åttonde våningen. Här är en fantastisk utsikt över Lund som jag ser med mina dimmade ögon. Mina prover hoppar upp och ner. Jag är så trött just nu. När du var iväg nyss så domnade jag bort och sov. Men jag har varit med om en hel del sedan vi skrev igår. 

 

Jag har blivit av med en "blåsapparat". Den har bara försvunnit. När vi till slut igår kväll skulle sätta masken så fick vi göra det utan syreapparaten. Det hade föregåtts av en massa tråkiga kontakter med personalen. En personal som presenterade sig som yoga-terapeut försökte instruera mig i att andas genom näsan. Sedan gick hon och hämtade en pepp som man ska andas i och började köra med det. Jag tyckte helt enkelt  det var oförskämt. Jag har kommit längre i min behandling. Hon var otrevlig. 

 

Och nu sitter jag i ett lyxrum och blir lyxbehandlad. Jag har flyttats till ett eget rum. Jag har smärtsamt ont i mina sår. Jag har ätit glass. Jag känner mig trött och eländig. Men så hoppfull och glad. 

 

Vi ser nästan ända till Köpenhamn. Över havet. Ett barnbarn till mig har sagt att vi ska åka till havet någon gång. Hon har det som en dröm. I själva verket så behöver man inte åka till havs, utan man kan ha det som en dröm. Det räcker. 

 

Jag skulle vilja gripa tag igen i att min behandling med respiratorn som jag varit utan i flera nätter och hur den blev avbruten igår kväll. Jag sov gott och mådde bra och blev skrämd av att de ropade mig vaken för att byta rum. När jag sen försökte att du skulle få komma och sätta på mig den igen så säger de att det inte är besökstid så du kan därför inte komma. Det var helt irrelevant att använda den regeln när det handlade om att jag skulle få fullfölja min behandling som de avbrutit. Sen flyttade de mig till en sal för 4 personer, där jag fick ligga och jag hade en våldsam puls och hjärtklappning. Jag blev hel-orolig att jag skulle dö.

 

• Det var då du ringde mig.

 

Sen kom de på att de kunde flytta mig till ett behandlingsrum där jag kunde ligga ensam, och där hade jag fortfarande hög puls. Sen försökte de, säkert 5 olika personer försökte, att sätta på mig respiratorn. Trots att jag jag bad dig att du skulle komma så säger de nej. 

 

• Och jag tänkte i första hand att de eftersom de sa att de kunde sätta på respiratorn så skulle de kunna göra det. 

 

Ja...det var unga tjejer, en sjuksköterska och flera undersköterskor. De var så självsäkra men bara misslyckades och misslyckades. Det tog många gånger av instruktioner och misslyckanden när hemtjänst skulle lära sig och det kan fortfarande hända att det inte går bra. Efter 7 månader kan det fortfarande bli fel. Det är inte helt lätt att få det rätt. 

 

• Till saken hör ju att jag var med på videosamtal och försökte förklara hur hakbandet skulle sitta, men höger blev vänster och remmarna fick liv så det blev galet. Det visste inte hur man gjorde helt enkelt. 

 

Deras händer kunde inte göra det. De tog en hand hit och en hand dit och de fattade inte att det måste göras koordinerat. 

 

• För mig är det som att läras sig dansa. Man måste hitta känslan för det, i förhållande till den andre, till personen man har framför sig. Jag ville ju gärna komma, men eftersom klockan blev 2 på natten så kändes det som att det vore bra om det hade lyckats utan att jag kom till dig och gjorde det. 

 

Jag kan säga att det är bra att unga tjejer är självsäkra och tror på sig själva. Men ibland är det också bra med det som kallas ödmjukhet. Framför att om man gör ett fel som innebär att de avbryter en behandling så kan de inte vara envisa omkring regler som gäller något helt annat. Det är omdömeslöst. 

 

• Ja, och jag vill lägga till att aledningen till att det drog ut till kl 2 var ju att de hela tiden avbröt och gick iväg med motiveringen att det fanns fler patienter. Du fick säga till på skarpen att de skulle fullfölja fokuserat så att du fick på dig respiratorn. Sen när jag kom - och det tar mig 7 minuter att gå hemifrån - så satt de alla tre på kontoret. Det tog mig 3 minuter att sätta på dig respiratorn. Nu är jag van så det går inte att jämföra men hade en person fokuserat på att få på den så hade det gått bra snabbare, jag är säker på det.   

 

 

Nu har jag varit upp och varit nere i hallen och ätit glass, vi har skrivit på bloggen här och jag har fått smärtstillande för jag har väldigt ont i såret när jag sitter uppe. Jag har fått hjälp att komma i säng efter byte av skydd. Sängen är skän, jag ligger bra och är trött men det känns läkande att jag har det bra. 

 

PS Jag tycker inte om ordet ödmjukhet. Jag använder det egentligen sarkastiskt. Appropå det så låg det en kommentar från någon som höll med om att ordet magiskt är dumt. Jag tycker även det är konstigt att säga att någon är "ikon". Jag blev själv kallad ikonisk för länge sen och ...det behöver jag nog inte vara. Jag behöver inte vara en "magisk ikon".   

 

• Det handlar om språkbruk? 

 

Ja, man använder sig av uttryck som förenklar dialoger genom att låsa sig vid uttryck som blir tomma.