sjukt gammal

• Ska vi skriva i bloggen? 

 

Ja, jag vet inte för jag är så trött och nedslagen. Det är tråkigt att vara så i humöret. Jag vet inte vad jag gör av det. 

 

• Vad brukar du göra? 

 

Inget, och sen brukar det försvinna. Så kanske det kan bli. Jag är så förtörnad - tycket det är motgångar överallt. 

 

Framför att är det den hjälp jag inte får. Jag kan inte se allt det goda som jag har pga vissa svårigheter jag har med viss annan hjälp. Jag retar upp mig på de mindre sakerna som inte funkar. Just nu retar jag upp mig på att jag äntligen fick gåbordet som är ett jädra schabrak som fysioterapeuten har för sig att jag ska joddra i. Hela tekniken de har för att människor ska lära sig att gå...den är fel, på något sätt. Jag vet att skulle kunna gå om jag finge aga en ballong. Om det är en träning som är meningsfull...Nu har jag väntad i månader på att få en träning som inte är meningsfull. Allting blir bara uppskjutet och det ena ska till och det andra ska till. 

 

Kvinnan som var här på lunchen var här 7 minuter. Hon frågade mig när jag skulle sätta mig i stolen om jag ville träna. Jag tränar varje dag när jag reser mig och sätter mig. Det är bara typiskt att hon frågar om jag ska träna när jag redan är på väg att sätta mig. 

 

Hon själv skulle kunna träna på att vara glad. Hon är bara tillknäppt. 

 

• Vad har du för möjlligheter då? 

 

Jag brukar skoja och småprata. Hon svarar inte. Å andra sidan sköter hon om sig så att jag får det jag behöver, mat och byta blöja. 

 

Är det torftigt menar du. Det kan man väl säga. Man skulle kunna an en vänlig gemenskap. Men det får jag ju av flera andra, i allra högsta grad. Då kunde jag väl vara glad för det. Men det är jag inte. 

 

Så undrar jag så mycket hur jag ska göra till natten, med mina ben. Det blir tredje natten som jag får ett helvete med benen. Det är outhärdligt. 

 

• Du har några ställningar som har funkat. Kunde du inte försöka hitta tillbaka till dem. 

 

Sen lyssnar jag på världhändelserna och det gör mig inte glad. Jag är så inkrökt i mig själv också så jag kan inte komma loss från det. Jag lyssnar på juryn som ska utse Sveriges Radios Romanpris på fredag. Jag föstår inte att världen måste vara så märkväridig. Jag såg att Åsa Lindeborg har skrivit en ny bok som heter "Chabo". Det är Kungens smeknamn som pojke. Boken handlar om Kungen, fast hon är republikan. Vad jag förstår är hon gift med en av de fyra romanförfattarna som är nominerade till Romanpriset. 

 

igår slog din storasyster sig på axeln när frysen inte gick igen för att det var is på det. Hon lyckades göra rent så det gick att stänga. Hon slog sig hårt och det gjorde mig ont att det gjorde ont i henne. Jag komemr ihåg att något liknande hände med din pappa för länge sen när han slog sig i kylskåpet. Nu är vi tillbaka i det elände jag har: jag får så ont i mig när ni mina barn, även om ni är vuxna, och han, även om han är gammal, slår sig. 

 

Slut i rutan.