sjukt gammal

• Du sa du hade funderat på vad du vill skriva om? 

 

Sådär...vi kan nog lista oss fram till något. Jag har tagit en Alvedon nu och det kurerade nog lite. Jag har så ont i fötterna. Jag tog bort apparaten i natt efter 9 timmar, jag kunde inte stå ut längre. Det hjälpte inte - jag hade ont i fötterna ända tills mannen kom på morgonen. Vattnet tog slut i apparaten och det blev så varmt. Jag får titta på det ikväll och se till att de verkligen fyller på. Och så får jag nog se till hur sängen är vinklad så att jag inte kasar ner. Men där låg jag och tänkte och kom på att den 12 april så är det min riktigt gamle farbrors födelsedag. Han är född 12 april 1879. Han skulle ha blivit gammal i år. Han dog när han var 86 år. När han var riktigt ung slutade han att dricka sprit. Han var i slagsmål med ett gäng och de stoppade sina slusdosor i näsdukar och slogs med det. Jag tror att det var så att en man dog. Och jag tror att det var så att de fick böter. De blev dömda för slagsmålet. Då slutade han att dricka sprit. Men det finns mycket att säga om den lille farbrodern. 

 

Jag undrar om du kommer ihåg honom? 

 

• Nej, inte mer än vad som berättats och från foto. 

 

Du var väl ett år när han dog. Och din syster var sju. Hon fyllde sju dagen innan han dog. Vi hade varit hos honom och på hans rum och jag hade åkt och köpt glass så ni satt alla tre barnen i hans säng, vid hans fötter och han åt glass. Jag vet inte om det var före eller efter det han svimmade. Han svimmande väldigt ofta under de sista åren i sitt liv. Men vi åkte därifrån och kom hem. På morgonen ringde min mamma eller far och sa att han hade somnat in på morgonen. Fast han hade varit uppe på natten och hämtat vatten i kranen och gått och lagt sig. På morgonen hade mamma givit honom en stor kopp kaffe och ett glas likör som han brukade få. Sen gick hon för att hälsa på en granne och när de kom tillbaka låg han död. Och de var så ledsna. De hade kämpat och strävat hela livet tillsammans på gården. Far och min farbror hade skött djuren och han hade en tjur han tog hand om. Och han skötte veden. Han var nog pensionär ett par år efter att de lämnat ifrån sig gården. 

 

Jag hörde en intervju med Laleh, sångerskan. Jag har inte tyckt om henne något speciellt men hon tog mig med storm när hon berättade om sig själv och sin ångest, sina sorger. Hon har skrivit en låt som handlar om hennes mamma, som heter En stund på jorden. 

 

• Jag lyssnar ofta på den. 

 

När hon blev intervjuad skrek hon plötsligt barnsligt. Det var hennes ångest som hon skrek ut. Det passade så bra. Ibland kan man hitta pärlor. Jag letade lite i Stig Dagermans texter. Men jag hittade inte precis det som jag ville. Det fanns en text som heter "Varför lyder barn?" Då tänkte jag på hans fina text som är en novell som heter "Jag har dödat ett barn". Den är så drabbande. Det är en man som kör på en liten pojke som springer till grannen för att låna socker och kommer rakt på bilen. Då tänker jag också på min farbror som slogs med snusdosan och skadade någon, slog ihjäl, hur förfärligt det är att vara vållande till någon annans olycka. 

Är det dina fåglar som kvittrar? 

 

• Ja... 

 

Mina är det inte, jag har inte sett dem på hela dagen. Jag tänker på det på annat sätt också. Min svägerska blev sjuk i graviditetspsykos. Hon var inte i närheten av mig då utan hon var med min bror och det nyfödda barnet. Min mamma var och hälsade på henne och hon var bara lite galen då. Men mamma sa att hon tyckte jag skulle ringa och prata med henne och det gjorde jag inte, utan jag sköt på det. Min svägeska blev helt galen och hon pratade hela tiden om mig. Och jag hade inte ringt henne. Jag ångrade inte att jag inte ringt henne men jag bestämde mig för att om det är något jag ska göra för någon annan så gör jag det meddetsamma. Och så tog jag ner min svägerska till Lund och tog henne till den psykiatriker jag kände som tog hand om henne och hon fick elchocklar och blev fri från den akuta psykosen. Men så mycket det skruvades in i mig att jag inte hade ringt till henne. Jag tror inte att hon hade sluppit psykosen men jag hade kunnat underlätta för henne och även för min mor som inte visste hur hon skulle göra när hon var så galen. Vad är det han säger Stig Dagerman: "En hungrande människa mindre betyder en broder mer". 

 

Nu blir jag ledsen när jag tänker på saker och ting. 

 

• Vad händer? 

 

Nej...det är så mycket man skulle ha gjort. 

 

• Men du har väl gjort rätt mycket också? 

 

Nja, jag vet inte. 

 

• Det tycker jag.

 

Jag tänker på hur de tjabbar om att man måste göra så mycket i förskolan - att man måste läsa och en massa. Det är väl bara att göra. Det pratade vi om för 40 år sedan. Det gäller att vara människor till små människor också. De små människorna vet bäst. 

 

Imorgon ska jag tala om Vilhelmina. 

 

 

 

Jonas Modig