sjukt gammal

Nu sitter vi i en tom sal för fyra personer där tre har lämnat båten. Avdelningens övriga upp till 17 patienter har npg också skickats vidare. 

 

utsikten är kvar med gråa moln utanför de vida fönstren. Avdelningen ska stängas till på måndag. Jag kommer om ca 20 minuter, 15.50 att färdas liggande i sjuktransport till Malmö, avdelning 7. Min dotter har sin egen bil nere på gatan och i den har vi lastat in mina grejer som jag ska ha med mig. Hon kan fara efter och vara med när jag installeras på det nya stället. Jag har ont som jag har haft de senaste dyngen i tarmarna. Det hjälper något med de alvedon som man regelbundet tvingar i mig och nu ett tillskott av Oxynom. De senare måste jag tigga och be om inför varje gång jag vill ha det. Det beror på att det är morfin. 

 

Det beror ju också på att den medicinen stannar upp tarmarna vilket är det problem du kämpar med nu. 

 

Jag ska sluta med det så fort jag känner att det är möjloigt. I natt hade jag en helvetisk natt. I fyra timmar krampade jag i tarmarna och jag fyllde blöjan och luften klockan 5 på morgonen kom en liten snäll flicka och sa att hon hörde att det pågick något på mitt rum. Hon kände på lukten också var det handlade om. De övriga tre patienterna i rummet sov djupt vid det tillfället. Jag hade inte velat störa dem eftersom de alla tre var nyopererade. I sin tur hade de festat på fika på kvällen och pratat upphetsat och glädjefullt över att de blivit opererade. Det var särskilt den ena kvionnan som vätat i tre veckor på operation som nu hade nått sin lyckas mål. Hon var glad. Men det var hemskt för på morgonen vaknade hon inte utan låg medvetslös. De ade svårt att väcka henne och prövade hennes hjärna som de sa. Sen fördes hon bort och det skedde senare med de tåv andra som fick gå hem. Vart hon tog vägen vet jag inte. 

 

Nu ska jag gå och hämta bilen. Jag lägger in detta så kan vi fortsätta sen.