Måsarna, duvorna, Påven och jag.
Som vi sa igår så är det en väldigt vacker utsikt här från mitt rum på kirurgen på Malmö Universitetssjukhus. Det var nog i alla fall tur att jag inte insisterade på att komma hem.
Jag har sett mycket måsar här. Sen kom det några duvor. Sen kom det några andra fåglar, som jag inte känner igen. De kommer och far, parvis och sätter sig på taket.
Omvårdnaden var fin i går kväll. Jag fick den av en pojke från Galicien i Spanien, och en ung man från Afghanistan. Alla mina prover togs, alla mediciner fick jag tillslut och jag fick blodförtunnande i magen under natten, men det störde inte. Så låg jag med masken i lugn och ro och kände inte att jag störde någon annan som jag känt i de andra salarna, fast den blåste och lät som vanligt. Än har de inte kollat saturationen idag.
Klockan fem väcktes jag av en vresig kvinna som ville ta prover. Jag sa "nej, inte med masken på". Hon hörde inte utan skrek högre och högre. Det hjälper inte att hon skriker - hon hör inte bättre för det. Jag försökte säga färre ord så att hon skulle förstå mig bättre. Jag sa till slut: "jag fryser". Då gick hon. Till slut ringde jag på henne och hon kom och skrek högre och högre "vad säger du?". Till slut sa jag "filt". Då gick hon. Hon kom tillbaka efter en stund och slängde en filt på mig som jag fibblade upp över mina axlar, med visst besvär.
Sen bestod dagen av olika diskussioner runt varför jag inte fick mina mediciner. De hade satts ut av någon doktor. Jag ringde till min dotter som är läkare som i sin tur ringde till läkaren eller sjuksköterskan här på avdelningen och till slut sattes medicinerna in igen. Sen kom min son och redade mer kring medicinerna.
Jag fick inte veta vad som bestämts kring antibiotikan.
Jag har tjatat att jag ska få något smärtlindring. Stolpiller. Men de förstår inte vad jag menar med det. Kl 15.30 kom de och bytte på mig och gav mig en salva som är smärtlindrande. Jag tjatade också om att jag vill ha något mot mitt illamående. Det fick jag nu precis 17.10 av sjuksköterskan från Kina.
Doktorn har gått hem. Jag förstår inte hur de kan lämna utan att notera, fullfölja, följa upp och också utan att ha direktkontakt med patienten. Sjuksköterskan är väldigt effektiv. Hon sa att hon jobbar imorgon också. Den unge mannne från Galicien är också mycket bra. Han får inte gjort lika mycket men har en väldigt fin omvårdnad av min kropp. Salvan hjälper nog lite.
Som underhållning har jag tittat på Påvens begravning. Det är mäktigt att så många från olika kategorier samlas. Trump blev upptagen några timmar och fattade inga dumma beslut. Kungen var där. Statsministern var där. Och jag var där, på visst avstånd. De mässar och sjunger. När vinden drog över kistan såg det ut som att någon reste sig ur den. Men det var kanske en av mina hallucinationer. När jag blundar och slumrar ser jag många bilder av människor som kommer och går och rör sig. Klättar på väggarna.
Duvorna är här. Min kära dotter, du är här. Min andra dotter har varit med och rett ut saker och min son har hjälpt till också.
Det är inte illa. Slut i rutan.