sjukt gammal

• Jag har en fråga till dig idag, mamma. 

 

Hmm? 

 

• Kommer du ihåg när du blev kaxig? När började du ta ton? 

 

Jada, det kan jag tala om. Det började när jag började läsa pedagogik. Vi hade två olika kurser i pedagogik. Den ena kursen var att lära oss att testa barns intelligens. Den andra kursen var mera allmänpedagogisk. I psykologiutbildningen ingick dessa två kurser i pedagogik. Då lärde vi oss de tester som då var allmänna. Terman Merill hette den ena, och den andra Wisk. Sen fanns den en Ravens Matriser. Detta kräver sin kvinna. Då fanns det en psykolog som hette Hans Källquist som hade hand om testkursen. Den andre hades hand om av Anders Westrin. Till detta fanns en kurs i statistik. Vi började med att få se när någon testade. Då satt vederbörande och testade bakom en one-way-screen, så vi såg ett skolbarn bli testat med det ena eller det andra testet. Vi studerande satt på andra sidan och såg på, och efteråt gick lärarna igenom hur det gått till. Jag frågade och de sa saker och...jag började fråga och blev på något sätt väldigt uppmärksammad i att jag frågade. Sen fick jag själv testa. De var så kritiska och anmärkningsfulla. Jag såg mina kamrater bli testade och lärarna hackade och hackade. Jag blev trött på att höra hur negativa de var så jag protesterade mycket. Då blev jag kaxig. 

 

• Fick du respons som gjorde att du fortsatte att kaxa dig? 

 

Ja, jag blev amanuens. 

 

• Så du märkte att det lönade sig att ifrågasätta? 

 

Mycket. Jag blev tredje amanuens och fick bli den som visade hur man testade. 

 

• Så de såg dig som en förmåga? 

 

Ja. Det var likadant på de andra kursen för Westrin. Där frågade jag också. Jag blev uppmärksammad för att jag frågade. De andra var tysta och sa inget. Sen var den en sak till som gjorde at jag uppmärksammades mycket. Det har med dig att göra. När du föddes kom jag tillbaka och hade gruppundervisning när du var tre dagar gammal. Jag hade gått hem tidigt från BB så du var med när du var tre dagar gammal. De ringde från universitetet till min professor och frågade varför jag inte var ledig och då berättade han att jag jobbat så jag skulle inte behöva avdrag. Han var förargad på dem. Det fanns ett beslut i mig som handlade om att jag skulle skynda mig att säga något som första person. Jag märkte att om jag väntade och inte sa något så krånglades jag bort i processen. Jag brukade säga något helt trivialt. Jag tror det var mina kollegor som lärde mig hur man kan göra för att fängsla männiksor, få deras uppmärksamhet. Jag lärde mig hur man gör för att få applåder. Man sa något som satte igång applåderna.  

 

Det var också det där med att föreläsa. Jag var så rädd för att stå framför publiken. Så natten innan brukade jag hålla föresläsningen gång på gång, så när jag började på morognen sa jag att den bästa föreläsningen har jag redan hållit i natt. Det blev ett skämt. 

 

Sen finns det en fransk forskare som säger att de mest intelligenta personerna sitter längst fram. Så jag brukade säga när folk satte sig, att de inte skulle sätta sig där, långt bak utan längre fram. Sen brukade jag "dela på mig" och skicka in "henne" och stod själv kvar i kulissen och förfasade över hur  "hon den andra" vågade prata på som hon gjorde.  

 

• Men det där med att du inte förjer med i strömmen. 

 

Det är sant. Jag tänker efter och bildar mig en egen uppfattning. Och så börjar jag tala högt. 

 

• Vad är det du gör när du gör det? 

 

Jag försöker övertyga. Jag njöt en gång något ofantligt, när jag var i Växjö på nya Katedralskolan och det satt 3000 personer där. Jag höll en föreläsning, jag minns inte om vad...det kan ha varit om Rosentahls-effekten och den självuppfyllande profetian, pygmalion-effekten. Det innebär att man säger till en människa att de kan något och då förändras något som gör att de kan. Den har en central episod i Rosentahls bok. Man säger till ett antal lärare i ett antal klasser att det finns flera elever i klassen som är mycket begåvade. De talar inte om vilka det är. De är testade och de har undervisning en termin. Sedan mäter man intelligensen igen och det visar sig att alla hade ökat i intelligenskvot - statisktistiskt resultat. 

 

 

Man kan se på det som händer med Trump. Det sägs att det är kris och då tar folk ut sina pengar och då blir det kris. Självuppfyllande profetia. Att du säger att jag är kaxig och har åsikter och försöker påverka...Det gör jag ju. 

 

• Ja... men varför? 

 

Varför? Fråga aldrig varför. 

 

• Vad får du ut av det?

 

Jag har bestämt att innan jag dör ska jag bli världsberömd. 

 

• Varför? 

 

Fråga inte varför. Du ville veta hur jag blev kaxig. 

 

• Jag menar inte att du är kaxig för kaxighetens skulle. Jag undrar över förändringen från att ha varit rädd flicka från landet till att vara högljudd och ifrågasättande. 

 

När jag gick i skolan kunde jag alltid läxorna. Utantill. För förhörde mig och jag kunde inte gå till skolan om jag inte kunde allti. Jag var bättre än andra i klassen. Jag kunde. Jag blev mobbad för att jag kunde. Det var en biskop som förhörde oss och jag svarade på allt och läraren berömde mig. De andra sa att det var för att jag satt så han såg bara mig och inte dem. 

 

Det var på läroverket i Växjö som medelklassen där plattade till mig. Det var där jag fick höra att jag inte var någon. Det var därför jag nämde föreläsningen där, för det var så roligt att stå där, där jag blivit så tillplattad och vara stark och stor. 

 

• Det är något med att inte försvinna - att bli hörd? 

 

Jag protesterar om jag inte tror på det som sägs. Sen handlar det om att människor ska få vara lyckliga över sig själva. Att stärka barn i deras självkänsla. Förstärka det som är positivt. Jag hade en liten kille som var hemma hos oss rätt ofta. Han ville gå till "tanten med den fina rösten". Det var nog inte min röst utan det vi pratade om som gjorde att han kände sig trygg. Jag vill inte ha någon låtsaskänsla utan att folk ska känna sig till freds, men mig och med andra.