Josef var arg
Det är tisdag vid halv elvatiden. Vi susar i full fart genom Malmö. Josef, som kör sjuktransporten är förbannad på allt, framför allt en bil framför honom som kör för sakta. Vi kommer fram till målet och två kvinnor stiger upp. Han kör ryckigt och irriterat. Kvinnan som kommer på kan inte fästa bältet så hon ber honom om hjälp och han stannar. När de stiger av efter en mycket kort resa säger han att han är mycket förbannad över att ha behövt köra sträckan som var några hundra meter. Jag vet inte mer än att Josef var arg.
Sen kör vi till Lund. Nu sitter jag hemme i i min fåtölj. Jag blev mottagen på ett inte så välkomnade sätt av hemtjänstpersonalen, som sin vana trogen inte sa så mycket och talade om reglerna kring dushning och dagar som detta kan ske, trots att vi påpekade att jag inte duschat på alla veckor jag varit inlagd.
Du körde i förväg så du var på plats när jag kom hem.
- Jag ser det som en del i välkomnandet hem.
Jag tror att behandlingen på den avdelning som jag flyttades till igår är något av det mest ovänliga jag har mött under denna sjukhusvistelse. Kvinnan som anförde ovänligheten sa något om att jag var något som jag inte kommer ihåg, men det var det mest otrevliga jag har hört. Jag förstår inte varför.
Jag gjorde allt jag kunde göra och de sa att jag måste göra saker som jag inte kan göra - jag skulle hålla mig i en bygel i taket. Jag försökte men de var så arga och dumma mot mig. Jag tror jag grät en skvätt. Jag minns inte. Jag minns att jag ömkade mig. På något sätt så ångrade hon nog vad hon sagt - hon var mera lugn när hon rablade mediciner för mig.
Det satt en gammal man där som visade sig vara 94 år som de matade och körde med på olika sätt. Han fick inte som han ville med något han heller. De var ovänliga mot honom men inte oförskämda.
Jag hoppas hon tappar lösögonfransarna i kaffet eller något sånt. Det kan inte löna sig att vara som hon var, sjuksköterskan.
- Kan vi minnas det fina som hände igår också? Det var snäll och skojig personal, som gjorde det där lilla extra.
Ja, det kan vi. Det var bara det att det var oerhört hemskt idag.
Det finns troll i skogen, eller har funnits. I en bok som heter Wärend och Wirdarna av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius beskriver han hur det kom ett trollfolk som var grå, små och fula och bodde just i Wärend. Efter ett tag kom det ett folk som var jättar - långa och stiliga. Så småningom...det är en hel lång historia om hur de levde där och troll och jättar intimiserade sig med varandra. Sen kom Wirdarna och troll och jättar försvann. När jag berättar om trollen i skogen som jag tyckte mig möta när jag var barn, så är det sant! Det fanns troll som bodde i famijler och levde där. Jättarna hade också sitt liv. Jag undrar om de var snälla mot varandra. Det vill jag tro att de var.
Vi har ju också Singoalla, den lilla Zigenarflickan som bedårade en adelsman. Det är en annan historia. Viktor Rydberg.
Nu är jag hemma igen Jag är så trött, så trött. Men jag tror att det ska kunna ordna sig nu så att jag blir mitt starka, glada jag igen. Klockan har stannat men det kommer väl också att lösa sig.