Ingenting
Jag skulle vilja inleda med en av dikterna som varit i veckan - Dagens Dikt. jag måste samla mig..
Vi lade ju in teman som i början av denna blogg som vi tånkte vi sulle plocka upp. Är det något du minns?
Ja, först vill jag nog säga hur vimsigt med masken igår. Hakremmen satt fel, den satt på väsnter öra och dinglade. tre gånger försökte jag få det rätt men det lyckades inte så tillslut fann jag mig i det så att jag skulle kunna ha masken. På något sätt påverkar det mina fötter.
Ja, jag tänker att dyreapparten ju gör din cirkulation bättre. Det kanske är smärta du känner. Det kanske är liv?
Ja, det är ju det. jag måste röra på fötterna och kan jag inte det så gör det ont på natten.
Sen fick jag underbar hjälp på morgonen, särskilt av den ena flicka som är så snäll mot mig. den andra gjorde sitt. på något sätt så tar de hand om mitt hem och ser till att saker kommer i ordning. Men nu ska de varqa lediga i fyra dagar. Men då kommer en ung kvinna som har varit på praktik. hon är både det ena och det andra. Hon är lite opålitlig när hon är trött men hon är väldigt bra när hon är utvilad.
Typiskt ockås, de glömde att ge mig mediciner och inhallera. Det är så lätt att det glöms. jag måste vara så allert för att få det jag behöver.
och i kväll vet jag att den snälle mannen kommer. Då kommer det nog att bli bra med masken. Under tiden lyssnar jag på rasio ständigt och jämt. Mitt i natten också eftersom jag vaken. och då härde jag något som du tycker om att diskutera.
Vad kan det vara?
jag hörde Alex Schulman. Han ska redigera en TV-serie som handlar om en klassresa som han var med om en gång. Han var med sin 13-åriga dotter på en klassresa. ch det var upprivande. Hoon hatade honom. By the way, det gör hon inte nu, det har gått över när hon är 18 år och äldre. Det är tre manliga skådespelare som spelar fäder, en av dem är Linus Wahlgren, en annan Jonas Karlsson. Den ene är auktoritär och burdus, den andre är överslätande och finner sig, och den tredje minns jag inte.
Det är ju så det är. De här som säger att "här ska det vara så", och andra som säger "vi kan väl prata om".
Vad i detta är det du menar att jag tycker om?
ja..du tycker om när vi diskuterar barn och uppfostran. Hur hade du det, hur blev du uppfostrad?
jag blev uppfostrad annorlunda än mina syskon.
På vad sätt?
Som yngsta barn så har man väl mer utrymmer. Jag känner nog att jag har haft mycket utrymme att utforska, och inte blivit så hårt hållen. Framför allt tror jag att jag har med mig mycket kärlek...
Dina äldre syskon var verkligen inte hårt hållna. Framför allt så tog de själva plats på olika sätt. All tre har ni bestämt er uppfostran själva. Det blev så att äldsta dottern som var ivrig såg till att det hände saker för henne. Det kan man säga om din bror också, i allra högsta grad så styrde han skutan. Det var bara goda saker. Det var inget om var konstigt.
Då är jag tillbaka på min egen fostran. Det kan jag säga att något mer barnvänligt än den fostran som jag fick av min mamma och far, fanns inte på 30 och 40-talen. Dels så var de jämlika. Far var också med i fostran av mig och min bror. Sen var mor mycket lyhörd för barns behov och känslor.
Nu stoppar vi här. Fortsättning följer.