sjukt gammal

• Du är sjuk - har mått dåligt i natt. Känner dig inte bättre och säger att du inte orkar blogga. Men du vill att jag skriver om det? 

 

Ja, skriv om hur natten har varit. 

 

• Du ringde mig vid 20-tiden och hade tagit av mig masken för andra gången för att du mådde illa och så kräktes du. Sen kom min syster till dig och stannade hela natten för du mådde illa flera gånger till. 

 

Ja, och hade så ont. 

 

• I magen? 

 

Ja.

 

• Hur känns det just nu? 

 

Det känns ont i hela magen. 

 

• Vi skulle ju skriva om Mona. Kan du inte försiktigt, försiktigt berätta om Mona, så skriver jag... försiktigt? Vem var Mona? 

 

Hon var en flicka som bodde där jag var inackorderad när jag gick i Mariannelund i Växjö. Det var realskolan jag gick då. Jag tog realen under två år. Då bodde jag i en familj vars dotter var förlamad sedan födseln. Hon var ett par år yngre än mig. Hon läste på Hermods för att ta studenten. Det gjorde hon så småning men då hade jag redan tagit realen och åkt därifrån. När hon blivit student kom hon till Lund och skulle läsa engelska. Då fick hon rum på Smålands Nation. Hennes mamma hade skött henne hela livet. Pappan också. Mamman var väldigt liten, jag förstår inte att hon orkade. Hon skötte henne. Lyfte henne. Hon var med till Lund först.  

 

• Mamman var men i Lund? Hur klarade sig flickan sig där sen? 

 

Det är det jag ska berätta. 

 

• Var det du som hjälpte henne? 

 

Lura mig nu inte att må bättre. 

 

• Skrattar 

 

Jag organiserade hemtjänst. Det blev så att jag pratade med dem som bodde på nationen och vi bestämde oss för att vi skulle hjälpa henne. Två personer kom på morgonen och hjälpte henne upp och på toaletter och att ducsha. Sen var det någon som hjälpte henne med lunch, sen var det någon som hjälpte henne till föreläsningar och någon som nattade henne. Det var mycket välorganiserat. Och obetalt. 

 

• Och det var studenter, alltså, som ställde upp? 

 

Ja, och några av mina kamrater från Växjö, en flicka som hette Elsie som tog hand om henne mycket och blev kompis med henne. Jag höll på med det något år. Sen tog de över och det var nog i samband med att jag blev gravid så jag flytttade och slutade. Men hon tog examen med hjälp att alla som stöttade henne. Det var mycket välorgansierat. Det var bara ett par som inte hjälpte till. Det var ett väldigt slit. När hon bajsade ner sig var det jobbigt för henne. 

 

• Vad tänker du om detta idag? 

 

Jag har inte kommit att tänka på det förut - hur jag organiserade och slet. Jag hade mina studier. Jag tror det var på hösten 1956, och sedan från hösten 1957 såg någon annan till att organisera. 

 

• Tror du sådant händer nuförtiden? 

 

Nej. 

 

• Det tror jag. 

 

Nu är pengar inblandade alltid så om folk behöver hjälp kan de få assistens och det blir en annan sak om det blir pengar med. 

 

• Jag tänker på det där som vi pratat om tidigare om anhörigas roll men också hur samhället har institutionaliserats så att nära relationer eller varma relationer bara kommer i andra hand och osynliggörs. Det är tråkigt. 

 

Jag måste säga en sak som jag tänkt idag. Så fantastiska alla mina hemtjänstare är. Jag märker det på att de klappar mig, tittar på mig. Sen hör de inte vad jag säger men...här är ordentligt. Och rent. 

 

• Ska vi skriva deckaren nu? 

 

Nej, jag orkar inte skriva mer.