Göken

När jag var barn, litet barn och ända långt upp i åldrarna när du var barn, dottern min, så letade vi efter vårens första blåsippa. Det var just blåsippan som var tecknet på att våren var kommen. Det andra tecknet var när vi hörde göken för första gången. Det ledde till mycket diskussion bland barnen i byn när göken galt första gången. Det var som en liten tävling. Vi hade lärt oss att säga "västergök är bästergök", "södergök är dödergök", "östergök är tröstergök" och "norregök är" ...det minns jag inte riktigt...kanske "norregök är sorgegök". 
 
Blåsipporna var de blommor som kom allra första och sen kom de andra blommorna. En sällsynt växt som fanns nära i i min barndom var en som hette Gullpudra. Den letade jag noga efter. Och sedan tittade jag - och då kom min bror också med - efter grodyngel i dikena runt åkrarna. Ibland tog vi in grodyngel och lät dem växa i en vattensamling tills de blev små grodor och vi släppte ut dem på åkern igen. 
 
Anna Greta Wides dikt "Så här om våren" låter ju vacker. Men visst är den väldigt idealistisk. Inte ens jag som är så trofast mot godhet och skönhet tycker att det hon säger kan vara sant. Jag är trött. Förmodligen efter vaccinationen jag fick igår. Jag tycker att hemtjänsten är närmast outhärdligt plågsam även om jag får lite hjälp som jag behöver. Jag borde få vara den lilla växten som är full av kärlek som Wide talar om, men så är jag inte. Jag är en illaluktande saglande kärring som måste läggas tillrätta i stolen eller sängen och hålla tyst. 
 
I natt drömde jag något väldigt konstigt. Jag hade för övrigt en relativt bra natt, utan klåda och utan värk. Jag kunde lägga mig bra till rätta och röra på ben och fötter, och masken satt bra. Jag stod ut i 12 timmar och 40 minuter med respiratormasken. Det var för andra natten i rad som jag orkade med den igen. Men jag drömde att jag var i en skog nära min fädernesgård i Småland, på en landsväg vid ett alldeles bestämt ställe. Då dyker det upp en ung man på cykel framför mig och stannar mig. Han är grå, gråkläddd, brunklädd, gråklädd. Han stannar mig och säger till mig: "vill du dricka kaffe med mig?" (skrattar). Utan vidare. Jag svarar något avvisande. Då säger den unge mannen: "jag ska göra dig illa" och börjar ta i mig. Jag knuffar ner honom på marken och binder honom med buntband. Sen har jag två stora stenar i varsin hand som jag kastar på hans sidor, så att han ligger med fötterna under sig. Han kan inte göra mig illa. Sen vaknar jag.  
 
Nu har vi Freud som behöver hjälpa oss. 
 
  • Jung också. 
 
Så vaknar jag på morgonen och är...ja, vaken.