sjukt gammal

I morse hittade jag Kunskapskanalen efter att jag blivit påmind om att där kan jag se älgvandringen. Det var min manlige vän som tipsade mig om det när han ringde mig. Det första jag såg på kanalen var en massa svarta fåglar - korpar - samlade i en flock. Sen bytte till en annan plats med en annan kamera längs älven, och den visade fler fåglar. Just nu ser det ut som en stor rovfågel som river i något kadaver. Inga älgar har synts till. Men det står på skärmen att 67 älgar har simmat över älven så det är väl några kvar att se. 

 

Natten har varit bra. Jag har säkert sovit med respiratormasken 10 eller 12 timmar. Jag bara låg kvar när jag vaknade någon gång vi 07.30 tills jag tänkte att det verkade vara dags att få omvårdnad och medicin. Men där lurade jag mig. Det började med att jag drack ur mina två näringsdrycker. Det var vettigt, tror jag. Sen kom de in med min antibiotika. Sen dröjde det och jag fick fråga och be. Till slut fick jag tjata och be om allt. Plötsligt kom de in och gav min inhallation. Det var ju bra. Sen frågade jag och frågade om min arm, som gjorde ont. Då kom en kvinnlig läkare faktiskt in och pratade med mig och sa att man skulle mäta. Så mätte man. Senare på eftermiddagen hade läkaren gått hem och sagt att man inte behvöde göra något för det var inte mycket svullet. En sköterska sa att det visst var svullet. Men inget hände ändå. "Det går inte", säger man. Ingenting går. 

 

På eftermiddagen upptäcker jag att man inte tagit proverna, testat mina olika värden. Då kommer så småningom en undersköteska och tar blodtryck, saturation, feber och puls. Då visare det sig att mitt blodtryck är lågt. Det är inte bra. 

 

Nu så här framemot kvällen vet jag inte säkert vad jag har fått och inte fått för midiciner. Vi måste göra en ordentlig koll så att det har blivit rätt. 

 

Vi har varit ute en liten tur, du och jag, och sett på några enormt vackra blommor. Gula, jättestora tulpaner som er ut som rosor och står framför entrén.

• Jag lägger in ett foto på dem här nedan.

Det satt en man med mustigt utseende och talade högt med sig själv på, jag tror, arabiska. Det såg lite Science Fiction ut. Men så är det ju dessa dagar att folk går omkring och prata i sina telefoner utan att man ser tefefonerna. De ser inte någon annan än sig själva. 

 

Jag vet ingenting om världen. Jag har inte slagit på sådana kanaler. Jag vet att älgarna vandrar. Och jag vet att det första man får veta när man önskar något är att "det inte går". Jag fick tjata om att få mediciner mot illamående. Mina vätskedrivande som man väntat med pga lågt blodtryck fick jag tillslut, efter en del påminnelser. Det var skönt att vara ute en lite sväng. Jag blev piggare. Det ska bli intressant att se om jag har fått bättre blodtryck. Jag har också fått salva mot svedan i rumpan. 

 

Så funderar vi på hur morgondagen ska bli. Vad jag hoppas på är att ingenting förändras förrän jag blivit bättre så att jag kan gå hem direkt. Jag är orolig att jag ska bli flyttad tillbaka till Lund och ligga på en stor sal med flera andra patienter. Det har varit skönt att ligga på eget rum med måsar som kommer coh går. Solen skiner och många människor är väldigt snälla mot mig. Det är jag tacksam för.