Olämplig aktiv dödshjälp
- Nu har du varit på akuten och sedan hamnat på avdelning på lassarettet. Vad skulle du vilja berätta om?
Jag vill inte berätta. Du får berätta.
- Jag har ju inte varit med precis, dock.
Du kan berätta om diskussionen du fick höra nu när du ringde.
- Ja, den handlade om ingreppet de vill göra på dig, som de kallar "sota rören" - de vill skrapa rent för gallstenar som inflammerat en del, och läkaren sa att ingreppet i sig inte är så svårt men att det kan i vissa ovanliga fall innebära att kroppen reagerar så att det behövs intensivvård.
Han gjorde stor sak av det, så att jag måste bestämma mig för att dö för att intensivvården är för svår för att jag skulle orka med den. Kirurgen däremot sa till mig att i mycket sällsynta fall händer det att man sticker hål eller att det händer något som gör att det blir någon komplikation. Han säger att det är en obehaglig operation men att jag är nersövd och inte märker av det, och den går kvikt. Den andre läkaren gjorde en sak av det som jag inte orkade med. jag är fortfarande förbannad. Men då hände något annat och det var att man flyttade mig fårn en sal till en annan. Det var sex feta gubbar och kvinnor som flyttade mig och styrde och ställde, och gjorde det obekvämt och snodde in mig i sladdarna. De har ett sånt bry för min syresättning och mitt blodtryck som gått ner.
Jag tycker inte att jag är sjuk. Det är det som är så konstigt.
- Men att du hade så ont som du hade när du ville ringa ambulansen...?
Det är en sak. Jag hade väldigt ont. När jag hade så ont var jag sjuk. Men när jag fick morfinet försvann det och sen har det inte kommit tillbaka. Jag är pigg och alert och sömnig. Sen ville de sätta kateter men det sa jag nej till. Det kommer inga kateter i mig. Det fick jag säga nej till 3-4 gånger, med olika personer. De blir så hysteriskt begeistrade av sina provresultat. De har för mycket provresultat.
- Och de glömmer bort dig?
Ja, de har sina jädra apparater. Nu har jag en automatisk blodtrycksmätare. Blodtrycket hade gått upp när jag kom in på den nya salen. Jag ligger som en bulle på en bakplåt. Efter tre timmar fick jag äntligen en kopp kaffe. Och de säger att blodtrycket gick ner för att jag tog alla mina mediciner på morgonen. En flicka ville ta mina mediciner från mig för att jag inte skulle ta dem, men jag sa att, om ni säger att jag inte ska ta dem, så tar jag inte dem.
Jag hade en lustig, speciell upplevelse på morgonen. Det kom in en tjej som skulle byta blöja på mig. Hon tvingade på mig nummer 10 Large. Det blir en jävla bulle som sitter där. Hon hade inte tvättat mig så jag luktade illa. Jag vet inte hur mycket nålar jag har i mig och hur mycket antibiotika jag har. Jag ska få någon likanande grej som movern och en rullstol efter imorgon när jag blivit opererad.
- De var snälla på akuten?
De var inte bara snälla, de var kompetenta. Både din syster och jag har lagt märke till att de inte stressar. De gör färdigt. De stannar kvar. De är många. Det var en fin tjej med humor som var här. Nu har en läkare försvunnit ur mitt liv för de bytte rum. Det är en jättestor sal jag är i nu. Det är kalt. Det ligger en gubbe och snarkar högt med öppen mun.
Tycker du att jag ska göra den där grejen imorgon?
- Ja, det tycker jag. Din kropp är bra på att återhämta sig. Du har haft sepis, du har haft benbrott rätt nyligen och det har gått bra med den rätta vården. Och du har mycket kvar att göra i din vardag, ju.
Ja, vi ska skriva böcker. Din syster ska hjälpa mig att redigera en av mina böcker. Jag har fler idéer som jag fick under inverkan av morfinet. Och vi har ett par böcker vi ska skriva.