Kan inte
- Japp, då kör vi.
Ja. Jag ligger nu på bästa sätt som jag funnit en ställning till, både för dagen som har gått och för natten också. Det är skönt att vara hemma. Jag fick masken på mig av dig, ju, som satte på den efter att du gjort lite mat till mig: äggröra med ärtor. Det åt jag nog till sin helhet i går kväll. Så dricker jag näringsdryckerna.
Jag har så ont i ändtarmen men igår kväll fick jag en salva som hjälper och jag slipper ta det smärtstillande som innehåller morfin och är beroendeframkallande. Jag måste anstränga mig för att kissa - det tar lite emot.
Sen sov jag dåligt under natten. Jag var vaken flera gången och hade svår ångest. Jag tänkte flera gånger dra av sladdarna och ringa till dig och säga att jag inte klarade det. Jag ringde inte , men det var jobbigt. På morgonen drog jag av mig den, vid 7-tiden, kanske lite tidigare. Jag såg att jag inte hade några "händelser", de var på 0. På något sätt är masken tryggande men det var en allmän oro som gjorde att jag hade ångest. Jag tänkte: "ska jag dö nu här ensam, ska jag dö nu här ensam, ska jag dö nu här ensam". Men det gjorde jag tydligen inte.
Till slut kom den snälla flickan från hemtjänsten. Jag tror det var första gången hon var hos mig sen jag kom hem nu. För hon sa "välkommen hem, jag har saknat dig". Och klappade mig. Det kändes bra. Så fick jag sitta på toaletten och jag duschade. Den andra flickan som också brukar vara snäll kom lite senare men hon var helt upptagen av att berätta om sin mans operation som hade varit förfärlig. Mina intryck och informationer kom ingen vart.
Det visade sig sen att ingen visste något om vad jag varit med om, bara att jag kommit in på schemat igen.
Så satt jag bra på förmiddagen. Jag kunde inte hålla mig vaken och orkade inte äta något. Jag bara somnade och somnade och kunde inte svara i telefon. På lunchen ville jag inte ha någon mat men jag tog emot näringsdrycker. Min son hjälpte till att sätta mig i stolen. Det blev inte så bra och jag satt illa och hade andningsbesvär sen på eftermiddagen. Jag tror det handlar om att hjärtat inte har fått rätt mediciner ännu efter operationen. När din syster kom bestämde vi oss för att jag skulle komma upp och det gjorde jag. Jag satt i solen och såg på maskroserna.
Så lade hemtjänst mig i sängen och där hamnade jag rätt bra. Jag har fått en ny portion av äggröra av dig som jag inte orkade äta mycket av. Några blåbär. Jag vet inte hur det ska bli med det här - jag måste ju äta. Men jag får ta det smått och gott. Nu har jag bett att du eller din syster ska sova hos mig i natt. Jag kan inte ha denna ångesten. Jag måste kunna be om hjälp att flytta på saker, ta av eller sätta på masken. Jag tror inte det blir om någon är här. Jag ska verkligen försöka klara mig själv så fort det går.
I Turkiet har Joakim Lindh dömts för villkorligt idag , men han fick inte åka hem utan ska ställas till svars med två till rättegångar. Det är förfärligt vad de kan göra.
I Uppsala har tre personer dödats. I Ukraina har man skadat ett antal personer. Det är inget sagt om Gaza men det har säkert hänt något hemskt där också. Man får tänka sin situation i förhållande till hur verkligen jävligt människor har det i världen.
Indien och Iran bråkar. Det verkar allvarligt. Nära ett krigsutbrott. Men ändå så kan jag inte känna att jag vill göra det som läkarna sa till mig att jag skulle vilja, nämnligen att jag skulle vilja dö. Jag vill inte det. Jag vill komma vidare. När jag var uppe på benen flyttade vi över mina många manus till din systers dator. Nu ska hon gå igenom det och se vad som kan göras för att det ska bli en bok. Du och jag ska fortsätta på Bondens bok och vår deckare. Eller hur?
- Ja, det ska vi.
I fågelboet finns det ett bo men inga ägg. TVn krånglar. Skit, skit, skit.
Också hörde jag Henrik Widergren sjunga en låt om bankernas bluff och hur trollmor har lagt de elva små trollen och det är något med banken som är Bluff, bluff, bluff.
Nu är det slut i rutan här.